2011-02-28

Gör om, gör rätt?

Varför är det alltid så att när man inte lyckas städa sitt inre så börjar man städa sitt hem. Fast då menar jag inte en sån där vanlig genomkörare med dammsugaren. Utan att komma på att man ska möblera om (Fröken Pralin möblerade om... bara för att komma på att det såg bättre ut innan!) eller genom att ta fram ALLA sina papper och sortera in i pärm. Det går ju aldrig på några minuter. Så varför skulle det göra det den här gången. Att man aldrig lär sig... Papper på HELA golvet! Och sen får man panik och känner sig begravd av papper som man typ ändå aldrig tittar på. Och det papper som jag faktiskt skulle behöva ögna igenom hittar jag inte. ARGH! Men snart en fin präm... och ett fint inre?

När man behöver det mest...

Dålig dag. Dåligt humör. Dålig Frida i spegeln.
Fick sms av Coolander om spontanlunch. Äntligen together again! Vi pratade egentligen bara misär. Men gick ändå därifrån gapskrattandes. Antar det är därför vi gillar varann. När man använder humor som stötdämpare i tuffa tider.
På kvällen fick jag oväntat världens finaste komplimang i min fb-inbox från en kvinnlig främling;
"Men guuuud! Du är ju så snygg kvinna!"
Hon hade hittat mig genom en bloggkompis, gick in och kollade mina bilder och "DOG ungefär". Hennes ord. Inte mina.
Tack :-D

Mensmood

Jag har blivit blödig över allt idag. Och galan har knappt börjat. Why?! Hur kan man som tjej inte fatta varför man blir helt förändrad en (el i mitt fall två gånger) i månaden. Plötsligt brister man ut i gråt. Blir asförbannad. Eller skitfrustrerad. Eller känner sig minst och ensammast i världen. Och man fattar ingenting. INGENTING! Sen kommer förklaringen som ett brev på posten...

Best of the Oscars

Förr i tiden titulerade jag mig filmfreak. Det är jag nog fortfarande. Fast i vilande. I och med att jag typ inte sett nån av de nominerade filmerna. Jag har nog blivit mer en tv-serie-tjej. Men kläder är alltid lika kul. What to like liksom. Detta var årets favoriter...

Mandy vinner första pris för hon var snygg både på röda mattan och på sven i blå blåsa!

And the Oscar goes to...


Den frasen hade Emelicious och Angelica tänkt använda i sitt bröllopstal till mig. Men nu blev det ju inget bröllop. Det blev inte någon Oskar. Inte ens en Oscarsgala. FAN! Vad hände med mig? Vem är jag? Jag lovade ju mig själv förra året att jag skulle planera. På den gamla goda tiden tog jag ledigt dagen efter eller i alla fall tog hand om hur jag skulle fördela sovtimmarna. Bunkrade upp med mat, snacks, dricka. Jag hade ju sett många av filerna! Men i år... nada! Besviken på mig själv. Känner att jag kanske måste bjuda in till fest med Oscarstema för att kompensera detta! Alla är uppklädda till tänderna, man blir fotade på  röda mattan, tänker ut en karaktär, förbereder ett tacktal... Ja... tål att tänkas på!

2011-02-27

Tattoo Meltdown

Monsieur Bijoux Presents The Glam ó Drama Gals
 De andra åkte återigen iväg till Tattoo Meltdown. Skillnaden i år är att Monsieour Bijoux ska vara med onstage och presenterade de andra. Hurra!!

2011-02-26

Säljer min själ igen!

Just nu varvar jag 2 svarta klänningar med 1 svart kjol till olika koftor. Då kanske det inte är någon surprise att jag vill göra ytterligare en garderobstömning. Den här gången är målet inte Las Vegas. Nu är det nog mer "inre frid". Jag vill känna att jag får plats i mitt eget hem och kan andas.
Helgen som kommer ska jag och 4 andra bloggtjejer sälja ut våra garderober i en lokal i Uppsala. Mer info om tid och plats snart...

Kanske mitt bästa plagg?

Mössperioden kanske är min bästa årstid? Jag fotade mig själv i lite mössor och halsdukar jag ska försöka sälja (nej, jag har inte köpt det själv). Men upptäckte att jag ju ser ganska adorable ut i allt själv. Fast tyvärr funkar det ju inte när det sticks... Sammanfattning: Mössa is da shit!

2011-02-25

Skämsig accessoar

Jag må hända orkar fixa till håret och sminket nu för tiden. Och välja kläder med piffiga axelpuffar ;-) Men då känns det skämsigt och alldeles för vuxet att välja en BEKVÄM (!) plånbok. Cicci hade köpt en sån på Granit och jag härmade. Jag borde ju välja en med nitar! Men den är liten och nätt och får plats i min jackficka. Och borde förhindra känslan av "Faaaaaan, har jag tappat mitt visa kort? Det låg ju löst i jackfickan?". Särskilt billig var den inte. Men jag orkar inte dra igång jakten på den perfekta plånboken... också!

Attitude

I väntan på middagen roade jag mig med smink och locktång (brände mig!) fast jag faktiskt hellre ville ligga på soffan och sova. Försökte styla mig snygg och pigg. Pigg blev jag! Men konstigt nog kändes sminkningen helt fel. Kände mig snarare som en "clown" än "snygg". Så jag försökte gömma mig bakom mina svarta glasögonen istället när jag gick ut.
På lördagen var min inställning något helt annat. Jag kände mig fin i min outfit (älskar mina puffiga axlar!). Lockarna blev fantastiska (och höll hela kvällen!!!!). Och sminket blev också bra. "Värsta Jill Johnson" sa kvällens mellovärdinna Anni-Frid. Bra betyg!
"Fake it til you make it" brukar jag ju använda mig av. Men det är intressant när man kan se vad som är äkta och vad som inte är det. Sitter i både minspelet och kroppsspråket. Eller vad säger ni?

Surprise!

Jag har ju förvandlats till världens tröttaste tjej. Men jag letade fram partypinglan inom mig och gick ner till Restaurang Kungsholmen (10 min promenix!) för att överraska min forna TV-pluggkompis på hennes 40årsdag!
Jag gillar verkligen Kungsholmen (inte bara stadsdelen då rå ;-) Jättefint intrett. Och jättefancy god mat. Perfekt om man vill skämma bort sig lite. Jag tog något så ovanligt som en hamburgare. Men på menyn hette det "Cuba Fritas". Nackdelen är att det var svårt att prata/höra allihopa.
Men i och med att vi stannade och stängde stället fanns det tid för många gapskratt.
Häjkon Bäjkon. Toppy. Flortant. Skytte.

Fancy fynd

Jag är ju en sucker för att fynda på secondhand butiker och loppisar. Jag är ju uppväxt med det. Tog en sväng efter jobbet för att fördriva tiden före kvällens överraskning. Kom hem med dessa dyrgripar. Äppelskålen hamnar just nu i hallen och andra skålen och korkarna i sovrummet.
Det var ett riktigt korkat typ som prismärkt. Ajabaja att förstöra gamla etiketter!

Babyface?

Trots skägget fick jag visa leg på systemet. Yeah!
Jag handlade för jobbets räkning.
Precis när jag betalat tittar kassörskan misstänksamt på mig.
-Har du leg?
-Leg? Nä. Det tog jag inte med mig.
-Hur gammal är du?
-33.
-VA?
-Jag är 33. Så tack.
-Hrmf!! Måste ju vara fler än jag som undrar.
Sa jag TACK? :-)

PS: Jag handlade inte naken. Men var typ nästan naket osminkad.


2011-02-23

Skäggiga damen

- Hej jag heter Frida och jag har skägg.
- Hej Frida. Hej skägget!
Om inte jag hade min humor skulle jag gråta floder.
Jag har ju välsignats med svarta skäggstrån i och med min PCO.
(och då menar jag inte ETT som vissa av er kanske kan få ibland)

Hur jävla kul är det med skepparkrans när man är 33? Eller nånsin?
Efter att jag tagit upp för TREDJE GÅNGEN hur mycket jag faktiskt lider av det med en gynekolog (och PCO-expert) fick jag remiss till en kurator som skulle avgöra om jag kan få hjälp med hårbortagning från landstinget.
Jag var inställd på försvar. Behöva slåss och dra hela snyfthistorien om hur det är att känna sig som jultomten eller en lurvig björn (en arg björn! inte en sån gullig man vill klappa!). Att jag måste ha hemliga agenter som bevakar mitt skägg när inte jag kan se hur jag ser ut själv. Men fem minuter in på mötet var allt godkänt och klart. Såååå skönt. Men också så sorgligt. Hur blev mitt liv så här? Men om ett år är förhoppningsvis "skäggiga damen" ett minne blott...
Om inte är det bara att söka jobb på cirkus!

2011-02-22

Dessa tecken...

Jag bad liksom Universum om en sak. Och universum lyssnade. Var dock inte tillräckligt tydlig. Tillägg: Välbetalt. Nu kan du fortsätta med dina buisness. Tack på förhand.

PS: Jo jag vet att jag är väldigt otydlig i detta inlägg ;-)

Livet efter detta

Jag fick ju en biocheck av Cicci i julklapp och jag lurade med henne på Matt Damons senaste "Livet efter detta". Vi visste egentligen ingenting (mer än att Mr Damon typ alltid är ett geni). Jag hade bara skummat igenom handlingen. Oh boy! Vilket slag i magen! Men vackert var det. Kan inte riktigt sluta tänka på den. Se den du också. Och se ingen trailer med spoilers innan.
Note to self: Det är kul att ha känt en person i 26 år men att man fortfarande kan bli förvånad... typ som att Matt Damon är med på hennes "lista". Skulle aldrig ha gissat att det var hennes typ :-)

Meningen med möten?

Jag brukar ju inte blanda business and pleasure... Men jag tror ju på att man träffar (vissa) människor av en mening. Och tänk vad en liten hårkurs kan göra... Heja Globen! http://vintageblomster.blogspot.com/2011/02/playtones-kostymer.html

Mera Kitten DeVille

Mina bilder på Kitten DeVille på Hootchy Kootchy i slutet av 2009

Dagens tv-tips: The Devilles

22/2 2011 SVT1 kl 22.00
The love between the American burlesque stripper Teri Lee Geary (aka Kitten DeVille) and her punk rock singer husband Shawn Geary is strong but rather complicated. They live in their own time bubble, hers from the 1950's and his from the 1980's. It applies to their looks, their home and their lifestyle. Teri looks like Marilyn Monroe and Shawn looks like Joe Strummer from The Clash. All of a sudden their 25-year-long relationship and their lifestyle have a down side. But how do they move on?

Burlesk i CSI NY

Nya CSI:aren Jo Danville berättade för Mac att hon jobbat på en burleskklubb.
I CSI Vegas har ju Catherine Willows jobbat som "strippa".
Men nu är ju burlesk inne så då droppades det lite casual.
Fast hon hade bara skött ekonomin ;-)

Mia & Klara vs Frida & Cicci

Nåt av det som slog mig under Mias föreställning var att det där hade ju kunnat vara jag! Det är ju på nåt sätt som att säga att det Mia gör är a peace of cake. Men det är inte vad jag menar. Mia och Klara. Frida och Cicci som bodde på samma gata. Kommer ihåg hur vi satt på t-banan och hittade på sketcher. Vi älskade teatergruppen "ung utan pung" och i hemlighet drömde jag om att få vara med där. Vilket säkert inte hade varit en omöjlighet om jag hade varit en modig teaterapa. På den här tiden kallades jag "tomaten" och rodnade för ALLT! Och trots att jag var en "duktig flicka" hade jag svårt att tycka det själv.
Ödets outgrundliga vägar är att både jag och Cicci faktiskt vågar stå på scen idag. Jag gör det som burleskartist. Och hon som föreläsare. Det hade vi ALDRIG kunnat gissa när vi var små :-)

På bilden är vi 12 år och går i 6:an. Det var inne att va "svår" på den tiden.

En dag ska jag skriva en bok...

Jag har en bok i huvudet.
Den vill ut.
Bara jobbigt när alla tankar vill ut på en gång.
Som tex när jag åker t-bana och bara har mobilen att kunna skriva stödord på.
MÅSTE skriva ner. Kommer glömma annars.
Ord. Ord. Ord. Har alltid gillat ord.
Jag hade alltid trott att jag skulle skriva en bok innan jag var 30. Jag hade nästan lite ångest över detta när 30årsdagen kom och ingen bok med mitt namn på bokryggen fanns.

Fick frågan VARFÖR jag MÅSTE ha skrivit en bok innan jag var 30? Kan jag inte skriva en när jag är 35? Eller 50? Eller…
Det viktigaste kanske är att jag har drömmar?
Min bok. En dag....

2011-02-21

Det är du som väljer vem du är...

...så var noga med ditt val. Jag trodde det var Mias fantastiska ord. Men blev upplyst om att det är Olle Ljungström. Så creddas den som creddas bör! Texten är ju fantastisk.
Den som växer och blir stor, vet exakt var värken bor.
Om hon nångång tittat in, in under sitt skinn.
Det är du som väljer så var noga med ditt val.
Det är ändå du som väljer vem du är.

Jag är dina drömmar, jag är den som aldrig säger nej.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är lyxvarianten, jag är färgen i filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig.

Om du lärt dig nåt om livet, om du har valt slitstarka skor.
Så vet du vad lyckan beror på, men den chansen är sällan så stor
Det är du som väljer så var noga med ditt val.
Det är ändå du som väljer vem du är.

Jag är dina drömmar, jag är den som aldrig säger nej.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är lyxvarianten, jag är färgen i filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig, som liknar dig.

Jag är dina drömmar, jag är den som aldrig säger nej.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är lyxvarianten, jag är färgen i filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig.

Jag är apan som liknar dig.

Om allt har en mening...

Äntligen fick jag sätta tänderna i Mias bok (och lyssna på de fyra låtarna som var med på hennes skiva). Jag har inte velat läsa den förrän jag sett föreställningen. Så imorse läste jag på väg till jobbet och fortsatte läsa på väg hem. Men... efter sidan 31 hände det nåt. Jag upptäcker att det fattas sidor! WTF!
Kassörskan på Åhlens var rolig. Hon lät så trovärdig när hon sa "Man tog bort dom sidorna för att det inte stod nåt viktigt" att jag nästan tänkte att här var Mia bra överfyndig. Men det var hon inte. Det var tryckfelsnisse. Kvinnan i kassan sa att hon skulle hämta sidorna som fattades och så skrattade hon och hennes kollega åt att de borde lära sig sidorna som fattas utantill och citera för alla missnöjda bokköpare.
Jag tror ju dock att ALLT har en mening. Även allt det jobbiga som händer en. Så jag läste sidan 30-31 igen. Och mycket riktigt. Där stod det ju faktiskt något som gick klockrent in; "Likadant med varför-lyckas-hon-och-inte-jag-avundsjukan. Vad handlar den om? Inte om henne och vad hon gör utan om att jag förmodligen inte gör det jag vill, att jag inte lyssnar på mitt hjärta och satsar på det jag verkligen brinner för."
Scary! Men antecknat! För det här är precis det jag går och grubblar på just nu. Om jag är redo att göra slut med mitt jobb...

2011-02-20

I LOVE MIA SKÄRINGER

Vilken kvinna. Vacker. Rolig. Ärlig. Modig.
Och sjunga kan hon ju också!

Dyngkåt och hur helig som helst

En rolig o sorglig föreställning om att vara kvinna.
Skratt o gråt har alltid varit nära varandra i Mia Skäringers värld. Det blir som vanligt inga oneliners, istället fastnar skrattet i halsen. Som när vi får veta hur Gulletussan blev Gulletussan, eller hur det känns att vara en tioårig flicka och väga 60 kg.
I denna föreställning får kvinnans historia äntligen berättas oemotsagd. Genom monolog, stand-up och sång delar Mia med sig av sitt liv.
Förutom Gulletussan o Tabita får vi också möta Ann-Marie, som förtvivlat försöker bli lycklig, läser alla må-bra-böcker och har kronisk svampinfektion.

Som vi väntat!

Som vi väntat! Äntligen dags för Mia Skäringers show.
Fröken Pralin kom redan på lördagskväll och fick uppleva Mello med mig.
(Heja Playtones! Hon sa att jag borde jobba med sånt där ;-)
Hon fick också smaka världens kanske godaste guacamole!

 På söndagen fick hon ett ryck att hon bara MÅSTE klippa lugg igen!
 Ett bra ryck. Blev jättefint. Fin blev hon i mössan hon fick av mig också!
 Lyxlunch på Wagamama! Jag vågade prova en ny rätt. MUMS!
 Avslutades med att dela på en ginger cheesecake med vit choklad.

Bästis. Favvomaten. Föreställning.
Kan det bli bättre?

2011-02-19

Bluffarnas mästare!

Med lite hjälp av smink och att fotografera ovanifrån så kan jag faktiskt se ut så här. Bluffarnas mästare 2011. Jag kanske snart går på det själv? ;-)
Hur jag tänkte när jag tog fotot iklädd mössa och nattlinne kan jag inte förklara ;-)

Fake it til you make it... again?

Hört det förut?
Just nu är jag inte riktigt sams med mig själv.
Jag skriver inte det här för att DU som läser det här ska skriva hur snygg jag är.
(men jag tackar för varje gång nån gjort det för man blir ju alltid glad).
Men jag skriver det för att det är så jag känner det.
Jorå. Jag kan känna mig "vacker". Jag kan inse att jag "ser bra ut". Men ibland känner jag mig som en "bluff" för att jag lärt mig kosten med att båda dölja och framhäva.
Att bara bli tröttare, tjockare och hårigare har på något sätt gjort att jag stängt av hur jag ser mig själv. Det handlar inte om att jag hatar det jag ser i spegeln. Jag har inte riktigt sett mig själv i spegeln de senaste månaderna. Jag kan titta i spegeln och tänka "okej, håret är kammat, kläderna rena, inga tandkrämsrester, nu kan jag gå".
Men jag har varit för trött för att orka bry mig eller för att orka ta hand om mig på det sätt jag förtjänar. Jag har till och med varit för trött för att orka hata de negativa förändringar jag sett. Jag har liksom bara kapitulerat över att jag kan ha allt färre saker i min garderob (hehe, har inget att göra med att jag säljer ut halva garderoben).
Men nu försöker jag lägga in en extra växel. Försöker göra det där lilla extra för att gilla mig själv extra mycket igen (konstigt att färga håret eller en sån liten sak som att måla naglarna kan egoboosta).
Försöker (låtsas) vara glad och positiv på jobbet, inte låta bitterfittig och visa att jag är trött så man man får höra att "jag alltid är på dåligt humör och otrevlig mot folk" (?!). Fan! Det är ju JAG som får folk att skratta och må bra! Fattar ni hur jobbigt det är att ha varit trött i nästan 1.5 år?!? Och att folk ofta ska försöka förklara det med att "det är ju vinter och mörkt ute nu". JAGSAJUETTOCHETTHALVTÅR!!!!! Hm... Okej. Sluta va en bitterfitta var det ju! ;-)
Jag startade ju bloggen för att visa för andra att man kan se ut hur som helst och att vem som helst kan göra vad som helst. Knallar jag runt med ett budskap tillräckligt länge nu kanske jag själv börjar tro på det igen?

Om jag var en modebloggare...

Modebloggar ligger ju i tiden. Och jag gillart! Tack vare dem har jag ju breddat min kompiskrets ytterligare. Jag gillar kurviga tjejer som ger tips på kurvigheter. Speciellt Fina-Thina och Beyond Sizes. Jag gillar inte när jag får känslan av att jag skulle kunnat vara en av de stora. Eller att jag skulle kunna varit "the one"...
Trots att jag alltid känt mig lite annorlunda än de coolaste katterna har jag nog alltid varit "inne". Har alltid varit först med allting. Eller först med allting som jag gillar (jag har aldrig satt på mig något bara-för-att!).
Jag är väldigt bra på att se vad som passar andra (hello personal shopper!).
Och jag har ju alltid gillat att kommunicera via nätet.

(eller hallååå, jag har ju försörjt mig på att skriva för tidningar och nätet!).
Min första typ av blogg var min resedagbok över mina 1.5 år i London. Varje vecka 2003-2004 uppdaterade jag mina nära och kära back home in Sweden vad jag hade för mig i England.
Bilden till vänster är från min första arbetsdag på barn-tv-kanalen. Jag började som nån slags blondin och hade ett år senare svart och rött hår. Jag må hända va smalare då, men klädstilen NU är ju så mycket bättre!
2007 startade jag och en kollega en blogg som hette "fancy fridays" (jag skrev). Det började som ett skämt en sommar så vi skippade det här med att vara casual vid veckans slut. Nä, varje fredag skulle vi vara fäääääncy. Vi tog det på största allvar och från början fick man inte ha samma outfit. Sedan insåg vi att vi blev ruinerade så man fick ha samma outfit om man hade andra accessoarer till. Detta ledde till en 1/överfull garderob och 2/ sämre ekonomi 3/ett nytt smeknamn som senare blev 4/ett artistnamn! Bloggen gick i graven när min kollega gick på mammaledighet. Men både jag och kollegorna brukar titta på den ibland. Bilderna är första och sista fancy.
Och sen hittade jag burlesken, startade den här burleskbloggen och fick inspiration till en ny livsstil och en ny look. I samma veva fick jag problem med fötterna och tvingades sluta med high heels. Jag vaknade också titt som tätt med röda ögon. Bye bye linser!
Hela livet har jag fått kompensera min klädstil genom att vara för tjock för att kunna ha de kläder som jag egentligen VILL ha. Nu när jag VÅGAR ha det jag vill så pajjas stilen ytterligare av att man måste ha fula klumpskor och aldrig kan visa upp sina blå (välsminkade) ögon. Argh!
Och så detta med att alltid bli sjuk och ha varit trött i 1.5 år. It cramps my style! And I'm tired of it! Jag drömmer inte om att gå i stilettos, jag vill kunna gå i "vanliga" skor.
Jag skulle vilja kasta mig ut hejdlöst utan tanke på att det måste vara bekvämt ;-)
Ska försöka reclaima mig själv och mitt utseende nu. Frida anno 2011!
Dock inser jag att jag nog får överlämna modebloggandet åt andra (även om jag kanske trillar dit med ett litet inlägg med shoppingtips då och då ;-) Men tar tillfället i akt och avslutar det i sann modebloggsanda. Here goes...
Alla tjejer BORDE ha en kavaj i sin garderob heter det ju. NÄSTAN alla tjejer. Kavaj är verkligen ett plagg som INTE klär mig. Det och skjortor! Tantvarning BIG time! Både Bettie och thefatandfurious har köpt likadana blå fina kavajer med puffärm på H&M och jag tänkte att då borde väl jag också kunna. Nope. Think again. Däremot cred till H&M för att äntligen ha en supersnygg plussize modell.

Hur kan jag kan se snygg ut i en kjol bakifrån men bli rädd för mig själv i profil?
Sammanfattningsvis med detta flummiga inlägg: Jag kanske aldrig trott att jag är "nån". Men jag har alltid trott att jag kommer att bli "nåt". Hm... Hur var det nu med att skriva en bok...

Fancy + Daisy Dapper = kanske sant?

Daisy Dapper skickade ut nyhetsbrev och jag blev helt KÄR! Vilken fantastisk prickig blåsa (och en jävligt snygg modell!). Jag rusade dit efter jobbet då jag fått reda på att klänningen var i 1/stretch 2/utan dragkedja 3/fanns i stora (på riktigt stora) storlekar. Dessvärre hade de bara fått klänningen upp i stl L. Vilket betydde att mina boobies inte fick plats. Buhu :-(
Gulliga Matilda och hennes mamma som har Daisy Dapper är världens underbaraste! Så nu ska de försöka kolla med leverantören om de kan skicka en XXL till mig. Woho!
Fick dock grym beslutsångest när de visade den här med krage också. Jag älskar kragen! Men urringningen på den andra vann. Bara hoppas att mina boobs får plats! Fingers crossed!

Spana in Daisy Dappers du med här.

Mormor och jag pratar kändisskvaller

Mormor: Hon är fräck.
Jag: Det är därför jag gillar henne.
Mormor: Men du är ju inte sån.
Jag: Jo det är jag ju.
Mormor: Det har jag aldrig märkt. Eller bara om du berättar om andra.
Jag: Men mormor, du hör ju bara vad du VILL höra :-)

2011-02-14

Alla Hjärtans Dag

Det slog mig att många av mina singelvänner faktiskt har någon att ”fira” med i år. Blir varm i ♥ över att 2010 var ett så lyckligt år för så många.
Och tänker jag efter så fick ju även jag vara lite kär och gale...t rolig ihop med någon jag verkligen tyckte om.
Det ser jag fram emot igen. När det nu händer. När någon drar undan mattan för en och man inte fattar vad som händer men plötsligt ligger man där PLADASK!
Men just nu känns det som ett framtidsprojekt. Jag har ju på nåt sätt stängt av den delen av mig (när inte autopiloten slår på och jag blir flörtig mot min favvocafékille). Det känns så jävla vuxet och moget OCH TRÅKIGT att tänka att "nu måste jag ta hand om mig själv". Men så är det ju. Ingen annan kan ju göra det åt mig (även om folk är väldigt gulliga och kommer med tips och kärlek när jag klagar på min trötthet och mina krämpor eller att jag är trött på min trötthet ;-)
Så det kändes okej att sitta hemma ensam. Jag fattar ändå inte grejen med de meterlånga köerna i blomsterbutikerna för att panikhandla blommor. Jag vill hellre ha en oväntat kärleksförklaring nån annan dag.
Så jag firade MIN alla Alla Hjärtans Dag Evening genom att laga en god middag till mig själv (middagen gör sig inte på bild men det är pasta med fläskfile, champinjoner, soltorkad tomat, mangolds, parmesan ost och spenatsallad). Och Espresso House chokladboll som efterrätt på sötaste retro assietten. Vatten i fint kristallglas. Varför? För att fint ska fint ha :-) Happy Valentines darlings!

Nu firar vi Alla Hjärtans Dag

Jag och Diamanten har kommit på att vi ska försöka fira ALLT som går att fira. Nu kan vi kryssa i att lunchfira kinesiskt nyår och alla hjärtans dag. Vad blir det härnäst? Om det inte är något landstema så kommer nog firandet i fortsättningen göras på favvisstället Louie Louie. Nu var jag ju där på Valentines date med en dubbelt upp ringmärkt Wifey men där fanns annat ögongodis också!

Happy Valentines


Så himla söt bild jag hittade på Tifas blogg. Så jag snodde den! ;-)

Scones och syjunta!

Dags att göra upp affärerna efter burleskgiget innan jul. Dansa för accessoarer!
Lady F bjöd på scones - Hovfotografen fick baka dem!
 Yummie! Vik degen dubbel, använd en liten form så blir det purrfection!
 När man fikar hemma hos Lady F så fikar man även med Kitty!
 Sedan utbröt hattfnatt! Vem vill ha vad?
 Jag behövde hjälp med att sy kuddfodral... slutade med att min privata
sömmerska sydde allt! Tusen tack önskar Bambi på hal is!

Doris ville va med! Smälte in bland öronmuffarna.
 Oh boy! Jag gick därifrån med ännu mer saker än jag hade med mig dit. Lady F tyckte det var bra... hon trodde ju jag hade med mig kuddar för att sova över!

Men kuddarna med nya fodralen passar in perfekt i samlingen hemma!

Jag ska bara sy ihop dem för hand... sen!

En bra dag...

Schlager med oväntat luggtema!

Äntligen var ordningen återställd. Kanske för jag skulle hem till en polis?
Men tävlingens andra deltävlingen firades med Anni-Frid och Polisen som sig bör.

Jag invigde min löslugg. Måste säga att det var ett bra köp!
Och den svarta hårfärgen blev inte så dum den heller...
 
Jag hade ingen aning om att Polisen också körde lugg... men äkta vara!
Vi skålade i rosa cider med "ros" smak.
 Schlagertrion!
 Let the pizzamaking begin!
 Sluta Jiddra. Ja. Katten heter faktiskt så.
 Sanna direkt till final.
 Vi avslutade kvällen med Dreamgirls!