Och världstabästa presenten från Anni-Frid!!!

Anni-Frid var i New York. Lyllos! Men även lucky me för hon hade med sig värsta fina presenten tillbaka. Åh, ser fram emot ett passande tillfälle att ha den på mig. Nästa Kinky Pinky kanske???? Jag tackar!
Och även min vackra skyltdocka som ska få ha på sig den varje dag!

Magiskt mail från världsabästa Amanda!!!

Började morgonen med att nästan börja böla på jobbet när jag läste Amandas fina mail (Amanda är förövrigt min fd danslärarinnas frus lillasyrra. Eh ja. Vänskapens vägar öro outgrundliga!). I och med att det var en BLOGGKOMMENTAR /(typ världens lääääängsta) så gör jag ett eget inlägg av det för det här är vardagspepp när det är som bäst. Så jävla ärligt, självutlämnande och moget... att våga erkänna hur omogen man kan vara i sitt beteende ibland.
Tack Amanda, you made more than my day!!!!

Hej min fina, vackra vän!
Nedanstående text försökte jag nyss skicka i en kommentar till dig i ditt blogginlägg "du börjar bli äldre", men det gick inte för det var för långt, haha! Så jag skickar det till dig här istället.

Jag känner så oändligt mycket igen mig i det du beskriver. Alla nätter jag suttit och våldsvältrat mig i före- och efterbilder från makeoverprogram och viktklubbsidor, trådar i forum om "helt vanliga människor som lyckats".

Ändå kändes det som att det aldrig skulle hända mig. Samtidigt som jag hatade mig själv för att jag visste att det säkert bara var att sätta igång, så VARFÖR GICK DET INTE?

Varför satt jag framför "Du är vad du äter" och hånskrattade åt alla idiotiska grejer de åt, samtidigt som jag själv åt glass+kakor+chips och sen var så avundsjuk så att jag höll på att kräkas när jag såg hur de gick ner i vikt i slutet av programmet. Som om det vore trolleri, ett trolleri jag aldrig skulle få uppleva.

Det absolut mest kränkande av allt var just när någon enstaka människa (ofta en släkting eller halvt okänd kollega) typ en gång om året, vågade sig på att av omtanke (och ibland obetänksamhet) kommentera ens vikt ur ren hälsoaspekt.

Och så kände jag mig helt påkommen! Som om någon hade sagt att de hade sett mig peta i näsan eller något mycket mycket värre. Som om min hemlighet hade röjts, att jag var tjock. På riktigt, jättejättetjock.

Ändå trodde jag att det var min egen hemlighet, att mitt sätt att klä mig fint hela tiden och vara snäll/smart/rolig/omtänksam/sexuell/givmild skulle göra att valkarna inte syntes på något helkonstigt sätt. Jag kan inte riktigt förklara det...

Det sjuka är att såhär i efterhand förstår jag inte ens vad som hände. Vad var det som fick mig att helt plötsligt för första gången i mitt liv - vid 24 års ålder - faktiskt på allvar försöka gå ner i vikt? Jag kan inte påstå att jag verkligen på riktigt har gjort det tidigare, jag hade noll koll. Eftersom jag trodde att det var min hemlighet att jag var tjock, så behövde jag inte heller ta itu med det. Eller kunde iaf skjuta det framför mig.

Och framförallt för att jag trodde att det var magi. Att jag aldrig skulle lyckas, det är bara på teve det händer.

såhär i efterhand kan jag nog säga att det var lite som magi. För jag fattar verkligen inte hur det kunde vara så lätt. Hur kilona bara helt plötsligt rasade av mig, mellan 1,5-3 kilo i veckan i nästan ett halvår. Och det enda jag gjorde som på allvar var ansträngande, var att försöka motstå impulsen att slentrian/tröstäta. Och om jag verkligen verkligen inte kunde hålla mig, så tog jag en mums-mums ur frysen och åt den så andaktsfullt som om det vore oblat.

Rätt som det var så var jag bara smal. Eller liksom helt vanlig. Och fattade ingenting. Alla ville veta hur jag gjorde det, och ville liksom höra om min kamp, att det måste ha varit jobbigt. Jag skämdes nästan lite över hur lätt det hade varit, för det påminde mig bara om sorgen över att jag hade kunnat må bättre så mycket tidigare. Inte behövt känna mig som ett freak hela högstadie- och gymnasietiden när alla andra hade roligt. Fyfan.

Sen blev jag ju gravid, gick inte upp mycket alls - vilket jag såklart var rädd för, och när Olle var runt 9-11 månader så bara skenade min vikt iväg, neråt. Jag blev ett skelett. Skitfult var det, rent ut sagt. Men jag gick ändå igång på kicken av att höra alla säga hur äckligt det var med benknotorna som stack ut överallt. Hellre det än att en gång om året få höra att man är lite tjock. Stört, är vad det är.

Men nu befinner jag mig här igen, mitt i en depression och på väg upp i vikt igen. Sakta men säkert, eller snarare fort som fan. Ett kilo upp i veckan i snitt. Kan inte ha några utav mina gamla kläder från i somras, det känns förjävligt.

Och jag finner mig igen åter i tankebanorna att det här med en redig viktnedgång, det är bara magi. Det var en slump att jag blev smal, det kommer aldrig hända igen.

Så himla dumt tänkande, men efter att ha varit gravt överviktig hela ens vuxna liv så sitter ju det där tänket som berget.

Det jag ville komma fram till med denna väääääärldens längsta kommentar är följande:

Jag skulle ALDRIG säga till dig att "kan jag så kan du, det är bara att bestämma sig!" för så är det inte. Är man överviktig bestämmer man sig varje dag, flera gånger om dagen. Och misslyckas. Och man börjar förakta sig själv.

Jag vet inte vad framgångsreceptet är, men rätt vad det är så bara hamnar man på precis den punkten i livet där det är rätt, där psyke och fysik är i rätt symbios, och man bara börjar köra av sig självt. Det gäller att hitta helt rätt förutsättningar, helt rätt motivation.

I mitt fall tror jag, efter att ha analyserat läget lite, att det handlade om följande två faktorer:

-Jag hade börjat respektera mig själv. Slutat kasta mig in i lösa sexuella förbindelser enbart för självbekräftelsens skull. Slutat träffa idioter till män som gjorde allt annat än att lyfta mig. Träffat världens finaste C som älskade varenda liten valk på min kropp "för att det är så mycket mjuk hud att ta på!" Träffat en man som för första gången i mitt liv såg mig som den smala person jag hela tiden kände mig som inuti. Och som var stolt över att få visa upp mig för ALLA!

- Jag ville bli gravid, jag ville få barn. Och jag hade bara gett mig fan på att jag inte skulle vara överviktig under graviditeten, av en himla massa skäl. Det var där jag satte mitt mål, när jag var färdig med viktresan skulle jag få bli mamma, äntligen.

Jag skulle tro att det var just de förutsättningar som krävdes för att skapa magin den gången. Men vette fan hur jag ska hitta rätt förutsättningar igen. Det vet man inte, men rätt vad det är så är man där.

Åh helvete vad jag skäms över det här långa inlägget. Men jag kan inte låta bli att brinna så passionerat för den här frågan, för alla känslor och tankar kring vikthetsen. De som har varit smala hela livet kommer aldrig någonsin fatta vad som händer i hjärta och huvud på en överviktig hela tiden, för varje steg man tar.

Hur som helst Frida, glöm aldrig det jag sagt så många gånger tidigare: att du är en helt fantastisk förebild på så många sätt och vis. Att jag är så oerhört glad att få ha en så gnistrande vacker-utifrån-och-in-människa i mitt liv. Du är bland de modigaste kvinnor jag någonsin träffat, bara en sån grej liksom!

Kramar i massor!

Why can't I have everything?

En fråga från en av Biggest Loser-deltagarna som hit me in the head!
HARD!
Why can't I???
(Fast man ska va försiktig med vad man önskade sig.
Jag vaknade med ögoninflammation när jag bett om ALLT!)

Så dags för pepptalk the Biggest Loser style:
Why can't I have EVERYTHING?

Make POSSIBLE your favorite word

You gotta BELIEVE it in order to BE it



PS: När en av de manliga deltagarna sa så här bölade jag järnet (vilket verkar va min grej these days):
There is times when I personally feel low about my weight and how far I let myself go, but she always looks at me as I was the most handsome man in the world.
Aw!!!!!!

Hur fan?

Hur fan lyckades jag sitta i min soffa i tre timmar och egentligen inte göra någonting. Och det kändes som tre sekunder.
En blandning av skrämmande och imponerande!
Jag är bara så jävla trött på ALLT just nu!

"Du börjar bli äldre"

Angående ålder...

Goda råd/sanningar är ingenting jag vill ha 08.30 på morgonen när jag kommer till jobbet (om jag inte bett om tough love så klart!). Knappast något solskenshumör. Jag är ju knappt vaken då.
Men det var ändå då, antagligen av ren omtanke, min kära kollega försökte övertala mig (på ett ganska påstridigt sätt) att börja träna för att jag är sjuk "så ofta" (och fet jämnt???). "Du börjar bli äldre!"

I know!
I hear her!
Jag borde träna!
Jag tänker på att träna!
Typ all the fucking time! !

Min kollega är en fd Miss Hawain Tropic modell och jag tror (I dont know?) aldrig att hon kämpat med övervikt. Hon erkände att hon inte tyckte det var kul att träna i början men att hon gör det för hon mår så mycket bättre då.
Hon har ju ingen aning om att jag varit vaken halva natten och bölat järnet till sista avsnittet av Biggest Loser. Att jag kände mig både peppad till träning, sorgsen och arg på mig själv. Ville skrika, sparka, slåss! För att jag känner mig fetare än fetast och får FET ångest över att jag inte gör något åt det. Och käkade glass istället!
(Jag.vet.vansinnigt.gammalt.beteende!).
Och att hennes tips får mitt inre att bli till ett vulkanutbrott. Som blir till ett skämtsamt erkännande högt om att jag har en motionscykel hemma - som jag inte använder!

Ska till läkaren om tre veckor och kolla knakande knät och mina förbannade hälsporrefötter. Fingers crossed! För promenader är ju faktiskt en motionsform (som inte känns som motion) som till och med jag klarar av!
Nåt måste göras.
Och det funkar inte längre att tänka "imorgon"...

Fancy Lanes 1-års kalas

Och nu har jag också bjudit in till 1-års kalajs! Heja! Det är ju faktiskt sjukt tufft och värt att fira. Nästan 30 personer blev det när jag räknade ihop mina burleskbekanta som varit med på min burleska resa. Få se hur många vi blir som trängs i min lya sen.
OCH de fyra första utexaminerade "showgirl special eleverna" ska ha middag hemma hos mig 5/2 för att fira och peppa oss (trots att jag inte dricker, gissar jag det blir skumpa)! Hurra! Hurra! Hurra!
Den 22/3 2009 föddes den glamourösa Miss Fancy Lane!
Då fick hon sitt ”showgirl special” certifikat!
Tillsammans med Lady Francescca, Jolie Ètoile och Miss Diamond är hon första kullen Burleskakademienelever!
Det tänkte jag fira med kalas at my place på Fridahemsplan söndagen 21/3. Bjuder in alla er härliga människor som haft del i min burleska resa. OCH gästerna har fancy hairstyles... så klart! ;-)
Thé, kaffe, scones, kakor, mmmums!
Dörrarna öppnas vid 12.30 (så vi får liiite sovmorgon).
Välkomna!

I see the sign!!!!!!

Hallelujah! Jag fattart!
Alla vägar bär till att jag SKA bli mer burleskpepp igen!
Nu tog den där ovan (i det här fallet Duchess Dubois) fram det tunga
artelleriet och skapade Burleskdepartementet.
Åh, hoppas att jag snart är så pepp att jag kan gå med i stödgruppen för glamourberoende ;-)

Är du en showgirl, nyfiken på att BLI en showgirl eller bara nyfiken på att veta mer om burlesk? Joina nätverket du också!
"Pop a pastie"
See you there!!!!

Vardagshjältar

Att förvandlas till en gammal gumma med liggsår (och inte på det roliga sättet) kräver drastiska åtgärder. En hjärna som går på högvarv. Men en kropp som max kan pendla mellan soffan och sängen. Och förfäran när man får en glimt av Rudolf med den tuffsiga pälsen i spegeln. What to do???Thank God för kompisar som fixar massa avsnitt av serier jag gillar. Heja Jimmy! Ingen "Biggest Loser" vän där inte! Utan en av mina "Heroes". PUSS

Eller filmer som man ärvt av Anni-Frid. Även om man inte gillade magin så gillade jag att dräggla åt Hugh Jackman! Den där sexualla frustrationen you know. Fast han är kanske mer bli-pappa-åt-mina-barn-material. Nåväl...

Eller komplimanger när man behöver det som mest.
Tack Teacher! Du ser nåt i mig som jag inte alltid ser själv (och speciellt inte under influensatider!!!). Att jag alltid var så himla genomsnäll och mysig OCH alltid var så söt och snygg och se på oavsett tid på dygnet och oavsett CENCUR!
Ja, vi har fortfarande kontakt och befinner oss i nåt slags förvirrat kompisstadie (förvirrat i MIN värld alltså) men jag har inte gjort nån big deal av det på bloggen. Jag har ju lärt mig läxan av att alla inte vill lämna ut sig. Men det här får du tåla (när du tjuvläser det här som jag vet att du gör ibland ;-) TACK för att du får illusionen att kännas som verklighet!!!!

Och världens gulligaste mormor som ringer och är arg på sig själv för att hon inte orkar handla åt mig när jag är sjuk i och med att jag alltid hjälper henne. KÄRLEK!!!

Fan! Mitt dåliga samvete påminner mig om att jag måste ringa farmor som efterlyst mig... Räcker med att mamma gjorde det! "Lever du???? Du har inte svarat på mina mails!!!"

Snart back to my normal self igen... Snart...
Kanske till och med orkar jobba imorgon? Kanske...


PS; Och f'låt Teresie för att rubriken säkert fick dig att tro att jag mognat lite att skriva nåt djupt och seriöst och inte bara om mig själv. Du vet, de är de där sanningarna om mig, kvinnorna och oliverna ;-)

Taking over my body!

Förkylningen from hell alltså! Jag pallar inte att vara sjuk längre! Enough is enough! Pallar inte åsynen av mig själv i spegeln. Eller av den stökiga lägenheten. Kanske tur att mesta tiden går åt till att sova... och tänka på hångel och sex. FEBERHET! Både jag och mina tankar... Frustrerande tillvaro på så många sätt...

Taking sexy back!

Call me cupcakes, darling! Tack vare Nostalchic fick jag tips om MONKIS nya fina kollektion. Top med cupcakes. Givet! Sugen? ;-)
Ja, det är lätt att låta självsäker. Att spela självsäker. Men det är en annan sak att verkligen känna att man är on top of the world. Jag har varit/är opepp på att dansträna just nu. Noll inspiration. Istället för att se fram emot saker och ting känner jag mig stressad. Har hamnat i nån liten jag-är-en-jabba-the-hutt-tjockis-istället för att känna mig smoking hot och hitta min inre Leia. Känner inte alls för att ta av mig kläderna. Varken framför spegeln eller i takt med musik på scen. Men precis när jag försöker "take sexy back"...
blir jag sjuk.

Jag tog bilden för att visa hur KNASIG jag såg ut med lager på lager. På det icke glamourösa sättet! Enligt Beckers färgskala. Svarta leggings, gröna tunika (svullen mensmage!), gråsvart kofta, halsduk med coolt mönster (MONKI!) och en rosa mössa (som håller huvudet varmt och döljer otvättat hår)! Men utebliven blixt gör att det ser medvetet coolt ut. Och inte bara jag-klär-på-mig-mer-och-mer-för-jag-fryser.
Hm, jag har hittat min yttre Rudolf the raindeer.
Kanske har jag hittat tillbaka till min inre coolhet?
Well then, thats a start!

Om du bara ska följa EN blogg!

Och inte min ;-) Ja, då ska du följa Fina-Thinas blogg. Ja, jag vet. Jag HAR skrivit om det förut. Men vissa saker är värda att nämna gång på gång. Nostalchic, som hon kallar sig, lär oss vikten av "fashion beyond sizes" och är en av MINA inspirationskällor!
Jag tror förresten hon skulle bli en fancytastisk burleskartist ;-)

Vem är du som följer bloggen???

Vem är du?
DU som läser min blogg.

Som kanske följer mig i hemlighet.

Fick värsta AHA-UPPLEVELSEN -DELUXE genom inlägget nedan när det gick upp för mig att det finns främlingar som följer min blogg men aldrig ger sig tillkänna. Elisabeth har läst min blogg i ett år. I ETT ÅR! Fatta hur jävla STORT och COOLT det är! Tack för att du skrev. Jag blir lika glad och stolt varje gång någon läsare ger sig till känna.

Jag skriver av mig. För mig. Men också för dig som ser igenom raderna och tycker att mitt ack så roliga/komplicerade/förvirrade liv är värt att följa. För det är ju en jävla resa jag gjort när jag tänker efter! Man blir klokare av att skriva, och har man tur, ja då får man massa kloka råd! Även om det var tänkt som en burleskblogg i början var det svårt att bara hålla mig till glammiga burleska grejjer när fun (and disasters!) follows me around!

Och jag är ju nyfiken i en strut.
Så. Vem är du?
Dig som jag inte känner - men du som känner mig.
Du som kanske känner någon jag känner, fått tips av nån av mina burleska mentorer eller fd ätstörningsterapeuter eller kanske råkat hittat ett gammalt nummer av tidningen Topphälsa nånstans eller klickade dig vidare ut i cyberspace.
Vem. Är. Du?
Ge dig till känna på bloggen elller maila mig.

Stor kram till alla mina personliga peppare


PS: Elisabeth, ifall du är nyfiken på om burlesk är din grej också så testa en kurs på "http://www.burleskakademien.se/" eller gå med i grupperna ”The Amazing Knicker Kittens Burlesque Revue” och ”Captain Kinky Pinky” om du har Facebook.

Pepp

Precis som att det var ödet att jag såg dokumentären om burlesk förrförra sommaren, kom nyheten om att Duchess och Kittens fixar Sveriges första burleskfestival i rätt tid. Heja! Älskart! Kände äntligen lite pepp. Att det vill jag vara en del av!
Jag bad "fröken" säga åt mig att jag inte får ge upp denna fantastiska hobby - and she did!!! Skakade lite vett i mig mailledes. Att jag är som gjord för burlesken. Att man får ta det i den takt man vill. Och att JAG är en av hennes ledstjärnor och motivatorer. Aaaah!!!!

Burleskapader

Premiär Burleskapader! Miss Lily Deluxe - drottningen av svensk burlesk välkomnar dig till en skimrande och glittrande värld i form av Sveriges första festival. I maj öppnas dörrarna på än så länge hemliga platser och möjligheten att njuta av en charmig blandning mellan sött, uppkäftigt, sexigt och roligt är ett faktum. Missa inte Sveriges burleskelit blandat med morgondagens stjärnor.
Miss Lily Deluxe har som ambition att ena alla Sveriges burlesk- och kabaretartister under en och samma festival. En festival som ska fokusera på inhemsk talang. Varför flyga in utländska artister när det finns så många bra artister på hemmaplan?

Kolla in hemsida här

(Denna info kom dagen efter Duchess och Knicker Kittens berättat om sin burleskfestival. MYCKET burlesk nu. Verkar ligga i tiden. Heja!)

Sveriges första burleskfestival!!!!

Sweden's First Annual International Burlesque Festival!
The Amazing Knicker Kittens are very proud indeed to present to you the very first annual Stockholm Burlesque Festival in October 2010, showcasing a mass of Swedish talent, as well as international performers.
The event will span an entire weekend and include socials, high quality performances, workshops, as well as the second annual National Swedish Tassel Twirling Championship. We are working hard to bring you the very best in burlesque today and to create an event where the booming and blossoming Swedish burlesque scene can finally get together and knock everybody's socks off with all that talent and sass!
More information on the whens, wherefors and whys, as well as how to apply to perform, how to get tickets and how to get involved as a volunteer or as a sponsor will be made available very soon! Bookmark this page, and check back frequently for details as they unravel!
If you cannot wait, you can always get in touch with us at info@stockholmburlesquefestival.se.

Photo by Laura Kansanen-Stavale

Spara hemsidan som er favorit nu!!!!!

Kan man explodera mera?

Exploderar. Inombords. Av alla förvirrade tankar.

Vad gör jag?
Vad vill jag?
Vem är jag?
Vem vill jag va?
Vem vill jag ha?
Mm... kanske ska fokusera på EN sak i taget...

Censur

Jag vet att jag är frispråkig. Ibland FÖR ärlig.
Det manliga släktet ser det som jag blir mindre spännande då.
Vissa kompisar kan tycka jag lämnar ut mig själv för mycket
(erkänn, du skulle inte vilja att jag censurerade mig ;-)
Fick en riktig tankeställare när personalen på jobbet fick nya direktiv. Jag har nu en privat Facebook och en at-work-fejja.
Jag måste få va jag. Basta! Med galna rubriker, kommentarer och tankar. And I think you guys love me for that ;-)
Jag har bara en sak till att säga... BOOBIES ( . )( . )

När blev jag...

...tjejen som raggar på upptagna killar???
(eller låter sig uppmuntras av en upptagen kille!)
Nobody puts baby in the corner.
Så varför ska jag frivilligt placera mig där???
Nä! Slutflörtat! Skyller på tillfällig sinnesförvirring!! ´

Glammis på Grammis

Jag dissar galan.
Men jag hyllar min look.
Inte mycket Jabba där inte ;-)
Snarare "You will win" som nån beskrev min look...
Det roliga var att jag mer klätt mig som programledaren och den festliga personalen. Men om det kommer gycklare och kastar glitter när de bjuder in nominerade bolag, har en inbjudning som andas burlesque och Moulin Rouge klädde jag mig därefter.
Liten hatt med flor - CHECK!
Väckte lite uppmärksamhet gjorde jag i alla fall!
Jag åkte hem missnöjd alldeles för tidigt då det inte var kul att gå runt själv och leta efter folk att hänga med. Nöjd över min goodie bag. Och över komplimangen för min look från frisören som piffat mina kollegor. Yeah!

Biggest Looser

Det här är SÅ typiskt mig. Mitt mest patetiska jag. Men mitt ärliga, härliga, besvärliga jag som vågar bjuda på sig själv och faktiskt erkänna det här ;-) Jag älskar "Biggest Looser". Ett TV-program där överviktiga människor får träna skiten ur sig och lära sig äta hälsosamt. Jag önskar att jag också lärde mig tycka om träning. Men jag, jag kollade programmet och käkade mat från McD. Och tror på allvar att imorgon är en annan dag... Påminner mig om när jag bodde i London och satt på mitt rum och käkade choklad och kollade på en träningsvideo ;-)


Och det var julmust i glaset. Inte Cola. Same shit. But different...

Jabba the hutt

Jag känner mig som Jabba.
Och då menar jag inte den burleska versionen.
Jag blev det till och med i ett facebooktest.
(WHATTHEFUCK!!!!!!!)
Jag vet att det antagligen är en svacka.
Men kanske därför jag inte känner nåt sug att stå på scen.
Kanske...

Star Wars Strippers

"This is a great example of pure genius blended with pure ridiculousness" enligt Perez Hilton! Roligt att se att det finns andra nördar som tycker Star Wars och burlesk passar perfekt ihop. Dock måste jag säga att tjejerna är lite väl porriga i sina moves. Men, coolt är det. Kommer bilder också när jag har tid att lägga upp det!



http://perezhilton.com/2010-01-15-star-wars-strippers

Foton på Star Wars Burlesque

Downtown club Bordello temporarily transformed itself into Mos Eisley Cantina for a night of Tatooine-styled shenanigans helmed by Devil's Playground.

Det finns fler än jag som tycker att burlesk och Star Wars passar alldeles utmärkt ihop. Min plan har ju varit att göra en Leia-rutin (hur fan ska jag få till den outfiten????). Men shit pommes frites vad Fröken Stormtrooper är het!!!

Character: Princess Leia
Performer: Olivia Bellafontaine

Character: Stormtrooper
Performer: Courtney Cruz
Character: Boba Fett
Performer: Audrey Deluxe
Character: C-3PO
Performer: Lucy Fur

Character: Jabba the Hutt
Performer: Scarlet O'Gasm

Character: Darth Vader
Performer: Charlotte LaBelle

Come, join the dark side?

Foton tagna av Shannon Cottrell
Hela artikeln hittar du här: http://www.laweekly.com/slideshow/view/29101265

Pom pom practice

Shake your pom poms! Men först så ritade vi!
Vi hade fått loggaförslag av Mrs Murphy (thanx baby!) och brainstormade över hur det skulle bli lite mer glamodrama över det hela.

Sindy in da making. Ska bli spännande att se vad det blir av det här...

We got a new photographer in town...Madames nya bebis NIKO kan ta fantasiska bilder. VILL HA!!!!!!

Och jag var inte så här glad och hurtig.

I ärlighetens namn var jag ganska låg, trött, mensvärkig och åkte hem för en hemmakväll när galsen fortsatte partyt all night long! Look at my feet! Värsta party poopern ju! Men... JÄTTEIMPONERAD över grupprutinen de kommit på. WORD! Jag hade dock inte lust att visa hud, kände genast att jag ÄR kass på grupprutiner och undrar hur in i helvete jag ska kunna skaka på tuttoffsarna så länge???

New year - new calenders

Hello!!! Årets första arbetsdag började med en överraskning. En försenad julklapp från en av mina manliga kollegor väntade på mitt skrivbord. Väggkalender att ha på jobbet. Hur gullig får man va???

Men det slutade inte där. Efter jobbet skämde jag bort mig själv med världens finaste Gil Elvgrens lilla kalender. Finns på Pom Pom Parlour (PUB-huset) för 225 kr!
Fancy a marshmallow anyone????
Jag ser så fram emot att fylla mitt år med roliga planer
(och glammiga träningstider!).

(bilder lånade från Pom Pom Parlour på Facebook)

Worth it?

De dagar jag överväger att ta en ännu längre showgirlpaus för att det känns som att Fridas liv försvinner ibland och Fancys tar över är det saker som detta som får mig att fatta hur jävla coolt/modigt/glamouröst/livsbejakande/hallelujahkänslaaktigt det faktiskt är att hålla på med burlesk! Och VÄRT all press och måsten (det kostar att ligga på topp).

Visade Fancy Lanes dansfilmer för Janet och Leni:
Tacos for dinner.
Me as dessert ;-)

Showgirlpausen

Jag hade semesterdagar sparade och passade på att ta en riktigt välförtjänt långsemester. Älskart! ÄLSKART! (jag älskar också att använda ordet "älskart" ;-) Jag bestämde mig ganska tidigt för att ta en paus från allt vad burlesk heter under ledigheten. Jag målade inte ens naglarna! Helt ärligt - det var såååå skönt! (sorry gals!). Det var liksom ingen stress, press eller måsten. Jag var bara gamla Frida igen. Och träffade kompisar från förr. Sen att jag fyllde kalendern snabbare än jag hann blinka av mitt socialöverdoserande - so be it! ;-)
Men jag HADE tänkt komma till dansträning för gruppnummer hos Jolie (inget hat mot Mupplansväsby alltså), men bästisen bestämde sig för att stanna en dag till och det kändes som prio ett (men jag har sett övandet på film and it's looking goooood. Well done!).
Jag HADE tänkt att komma till årets första CKP och supporta galsen som uppträdde. Men sista helgen på semestern hade tröttheten tagit ut sin rätt. Bara. Min. Soffa. Och. Jag.
Men jag vill ju inte att DU ska missa uppträdandena, du kan se dem här:

Lady Francescca Magnifico and Madame Bijoux - I wanna be loved by you


Jolie Ètoile - Know your rights


Showgirlmood on. Soon...

Shiny shoes

Sneakpeak på mina fantastiska shiny shoes i mitt kommande Star Wars nummer. Guldiga tassels till det här. Och vad gör det att jag inte har något annat klädesplagg färdigt???? ;-)

Blingbling

Man är aldrig för liten för lite "blingbling". Var hembjuden till Jempa och Ella i förorten och hade med mig värsta tiarakitet. Oh la la!!! Först var nog Ella lite skeptisk att hon fick julklapp av "hon" som hon aldrig kommer ihåg namnet på. Sen dröjde det inte länge innan hon började prova glittret. Börja styla mig. Sen kröntes man.

Men nöjdast var nog ändå Drottningen av Tyresö och jag ;-)

Bästis & Böcker

Min "bästis" (ja, jag har en sån fast jag är 32 ;-) lämnade landet och kände sig som hemma på hotellet på Fridahemsplan.
Snorkallt ute. Värstabästamyskänslan inne. Tjejskvaller i soffan. Sköna grabbiga repliker på filmen på TV. Vi kanske inte träffas så ofta men hon är en av de människor som betyder mest för mig.
Å jag fick värsta bästa julklappen. Och under en shoppingrunda köpte vi varsin fantastisk pinupbok också! Kan inte vänta tills hon checkar in igen!!!! ;-)