Hur hamnade jag på akuten?
Allt började egentligen måndagkväll när min chef (I love her!) ringde till mig för att påpeka att det INTE är normalt att jag inte kan andas utan att bli andfådd för minsta lilla och nu inte heller ser ordentligt. Eh... ja?!? Tänk att det ska krävas att någon annan bankar in lite vett i huvudet på en! Det är hennes förtjänst att jag tog mig först till akuttiden på vårdcentralen och sedan till akuten.
Men...
Låt mig säga att min husläkare inte kommer fortsätta vara min husläkare framöver. Han blev irriterad på mig för att jag kom dit och tog tid för alla akuta patienter i väntrummet när vi har en tid på fredag. Eh? Say what?!? Jag fick tvinga honom att ta ett diabetesprov trots att han sagt att han redan kollat det (i januari ja!). När vi förflyttade oss till ett annat rum för att kolla syremättnaden i blodet hängde jag inte med i hans takt.
Låt mig säga att min husläkare inte kommer fortsätta vara min husläkare framöver. Han blev irriterad på mig för att jag kom dit och tog tid för alla akuta patienter i väntrummet när vi har en tid på fredag. Eh? Say what?!? Jag fick tvinga honom att ta ett diabetesprov trots att han sagt att han redan kollat det (i januari ja!). När vi förflyttade oss till ett annat rum för att kolla syremättnaden i blodet hängde jag inte med i hans takt.
- Kan du gå lite snabbare?
- NEJ! För det är ju det som är ett av mina problem. Jag orkar inte!
Otroligt!
Syremättnadsvärdet låg på 92% och tydligen ska det ligga på 97%. Så jag fick ta ett blodprov för att kolla så jag inte har en propp i lungan. Jag tjatade till mig att han skulle kolla kortisolvärdet. Men annars ville han inte göra nåt utan prata om det på fredag.
Så då åkte jag till akuten. För i MIN VÄRLD är synproblem (som inte beror på att ändra glasögonstyrka) allvarliga. Dimsyn. Ljuskänslighet. Svårt att fokusera. Ont bakom ögonen. Ont i huvdet.
Jag har liksom vant mig vid ett allmäntillstånd av att inte riktigt orka andas, att bli andfådd av minsta lilla anstängning och att behöva vila innan/efter jag gjort nåt (kul). Och jag har förstått att det inte syns/uppfattas hur jag mår. Jag antar jag är kul när jag klagar (jag måste ha en sjukdom av att jag måste göra humor av allt?!?). Eller inte klagar tillräckligt. Men jag vill liksom inte vara neggo och klaga hela tiden. För mitt liv är ju kul och det klagar jag inte på. Det är bara den där lilla grejen som kallas hälsan. Eller ohälsan.
Som tur var tog akuten på Karolinska mig på allvar. Jag fick komma in snabbt och fick träffa en sköterska som tog blodtryck (högt), ekg (normalt) och lite blodprover (normala). Sedan fick jag träffa en läkare som också konsulterade en kollega gällande mig. Och sedan fick jag ta ytterligare blodprover (normala).
Allt som allt var jag där i typ 8 timmar. Jag kanske (jag borde) talat om vart jag var. Jag vet inte varför jag funkar så. När jag väl tar mig själv på så stort allvar att jag tar mig till akuten kanske jag borde inse allvaret och också meddela familj om att jag är där. Antar jag inte vill oroa nån annan? Istället halvsov jag på min brits.
När jag väl blev utskriven så var tipsen från läkaren att;
-Du är så spänd att du borde gå på massage (naprapattid inbokat imorgon!)
-Plöj vårdcentralerna om du inte är nöjd med din husläkare.
-Ja, be om remiss till endokrin.
-Tänk på att sova ordentligt, äta bra, röra på dig.
Så....
Idag har jag samlat ammunition om vad jag ska be husläkaren om på fredag (innan han får kicken av mig och jag byter vårdcentral).
- NEJ! För det är ju det som är ett av mina problem. Jag orkar inte!
Otroligt!
Syremättnadsvärdet låg på 92% och tydligen ska det ligga på 97%. Så jag fick ta ett blodprov för att kolla så jag inte har en propp i lungan. Jag tjatade till mig att han skulle kolla kortisolvärdet. Men annars ville han inte göra nåt utan prata om det på fredag.
Så då åkte jag till akuten. För i MIN VÄRLD är synproblem (som inte beror på att ändra glasögonstyrka) allvarliga. Dimsyn. Ljuskänslighet. Svårt att fokusera. Ont bakom ögonen. Ont i huvdet.
Jag har liksom vant mig vid ett allmäntillstånd av att inte riktigt orka andas, att bli andfådd av minsta lilla anstängning och att behöva vila innan/efter jag gjort nåt (kul). Och jag har förstått att det inte syns/uppfattas hur jag mår. Jag antar jag är kul när jag klagar (jag måste ha en sjukdom av att jag måste göra humor av allt?!?). Eller inte klagar tillräckligt. Men jag vill liksom inte vara neggo och klaga hela tiden. För mitt liv är ju kul och det klagar jag inte på. Det är bara den där lilla grejen som kallas hälsan. Eller ohälsan.
Som tur var tog akuten på Karolinska mig på allvar. Jag fick komma in snabbt och fick träffa en sköterska som tog blodtryck (högt), ekg (normalt) och lite blodprover (normala). Sedan fick jag träffa en läkare som också konsulterade en kollega gällande mig. Och sedan fick jag ta ytterligare blodprover (normala).
Allt som allt var jag där i typ 8 timmar. Jag kanske (jag borde) talat om vart jag var. Jag vet inte varför jag funkar så. När jag väl tar mig själv på så stort allvar att jag tar mig till akuten kanske jag borde inse allvaret och också meddela familj om att jag är där. Antar jag inte vill oroa nån annan? Istället halvsov jag på min brits.
När jag väl blev utskriven så var tipsen från läkaren att;
-Du är så spänd att du borde gå på massage (naprapattid inbokat imorgon!)
-Plöj vårdcentralerna om du inte är nöjd med din husläkare.
-Ja, be om remiss till endokrin.
-Tänk på att sova ordentligt, äta bra, röra på dig.
Så....
Idag har jag samlat ammunition om vad jag ska be husläkaren om på fredag (innan han får kicken av mig och jag byter vårdcentral).
Jag har fått tips från både bror och svägerska om vad en naprapat/massör kan åstakomma gällande andning och syn och om det botar en åkomma så är jag evigt tacksam.
Jag har skaffat mig två admins till Fancy Fatshion för att kunna ta en paus och få vila från det "jobbet".
Jag vill inte sjukskrivas! Så jag kan inte köra på i samma tempo och på samma sätt nu när jag mår så här. Och om jag glömmer bort mig själv och lägger i gasen igen kan ni väl påminna mig??!
Kram Halloweenspöket
Jag har skaffat mig två admins till Fancy Fatshion för att kunna ta en paus och få vila från det "jobbet".
Jag vill inte sjukskrivas! Så jag kan inte köra på i samma tempo och på samma sätt nu när jag mår så här. Och om jag glömmer bort mig själv och lägger i gasen igen kan ni väl påminna mig??!
Kram Halloweenspöket