Varför just jag blev tjock DEL TVÅ

När jag skrev mitt inlägg häromdagen var det för att peppa nya bloggläsare och nya medlemmar i fancy fatshiongruppen som inte känner till min ”historia”. För de osäkra som tror att jag föddes med världens största självförtroende och vaknar varje morgon och känner mig snygg. För dem ville jag visa att det aldrig är försent att förbättra sin självkänsla. Det var inte för att visa upp en halvnaken bild och få tusentals likes. Ett inlägg där jag bad om hjälp att gå ner i vikt. Där jag klagar på mitt utseende. Där jag, buhu buhu, säger att jag aldrig kommer att träffa mitt livs kärlek för jag är för tjock.

Jag VAR den personen. Jag var den tragiska spillra av ett liv väldigt länge.
Men jag är det inte längre. Och det var det jag ville visa.

Att jag är tjock. Glad. Snygg. Lycklig.
Det var ingen propaganda för att man ska vara tjock. Men att det ska vara okej att vara det!

Lägger man upp något online så får man vara beredd på kritiken. Men jag hade nog inte väntat mig någon när jag mest får bloggkärlek.

Jag. Hade. Fel.

Jag omger mig ju idag med många stora kvinnor som också vågar (vill) visa sina kurvor istället för att dölja dem. I min värld är kurvor idag till för att visas. Jag glömmer att inte alla tycker så. Inte ens alla mina vänner. Inte ens när det gäller mig. Därför var det lite av en käftsmäll när en fd gymnasiekompis uttalade sig negativt om feta människor i kommentarer på min facebookwall. Att de bara har sig själva att skylla på. Att de inte är glada utan tröstäter i sin ensamhet och försöker accpetera sin fetma istället för att göra nåt åt det. Men också personligt om mig, min viktuppgång, hur lite jag rör på mig.

Jag. Blev. Chockad.

Det tog.

Känns fortfarande.

Och det känns INTE peppande!!!
(vilket jag faktiskt tror var hennes avsikt?!)

Minns en annan grej för flera år sen när man kunde beskriva kompisar anonymt på facebook. Någon beskrev mig som ”Tjock men glad”. Inte ”Tjock och glad”. Utan en ”vän” reagerade alltså på att jag var så glad fastän jag var tjock.

Inget provocerar tydligen så mycket som glada tjocka människor.
Eller jo kanske glada tjocka människor som äter?

Jag gillar att äta för jag har tillbringar tillräckligt många år av att inte äta alls.

För jag är uppväxt med att det är fult att vara tjock.

Det betyder också att jag indirekt blev fulare ju tjockare jag blev.
Slå den värdelösa känslan liksom?
Ihop med kommentarer som att ”killar gillar bara smala och snygga tjejer”. Hur lätt är det att våga tro att någon verkligen kan tycka om en då?

På riktigt?

Och när jag äntligen släppt all sån inpräntad bullshit är det ändå folk i ens vänskapskrets som tror på alla fördomar om tjocka.

Övervikt kan så klart vara en hälsofara. Det kan vara ohälsosamt. Leda till sjukdomar. Dödlighet.
Jag erkände att jag delvis är överviktig nu för att jag är för lat för att göra nåt åt det.
Men varför jag är tjock är inte EN orsak. Det har flera bakomliggande orsaker.
Men nej jag tänker inte skylla på mina hormonrubbningar eller mina föräldrars traumatiska skilsmässa som fick mig att börja banta och va en duktig flicka istället för att visa känslor och sörja.

Men jag har sörjt klart nu!

Jag tänker inte blicka tillbaka på ”Om jag ändå hade...”.

Jag är här.

Nu.

Jag ska få synas. Jag ska få ta plats. Jag ska inte behöva gömma mig för att jag är tjock.
Jag ska få klä mig snyggt. Få skratta. Ligga. Dansa.

Jag nedvärderar inte mig själv genom att accepterat att jag ser ut så här nu!
Jag har fattat varför just jag blev tjock. Vartför mitt liv lett mig hit där jag är idag.
Genom att dela med mig av mina erfarenheter har jag fått andra osäkra tjejer att också våga ta plats. På burleskscenen. På stranden. På Stan. I sängkammaren?
Det finns de som får mod när de ser (bilder på) mig. Och inte ser felet (fettet) som måste rättas till (försvinna).

Jag säger inte att jag ALDRIG kommer gå ner i vikt. Men om det händer är det för MIN skull. För MIN hälsa. Och inte för att någon annan tycker att jag blir snyggare då! För smal är inte lika med snygg. Och smal behöver heller inte vara hälsosam. Och det finns faktiskt överviktiga människor som tränar. Ofta.

"Så varför just JAG blev tjock"?!? Det var en genomtänkt rubrik och slutkläm. Att vända ett budskap som är så laddat till något positivt. Och det är också intressant att av hundratals läsningar, likes och positiva kommentarer är det alltså en ”dislike” jag hakar upp mig på... Antagligen för att det var en vän. Och om inte vänner kan se att jag är tillfreds med mig, min kropp och mitt fat acceptence... hur ska då resten av omvärlden göra det?!?

Badbild

För att peppa vidare så kommer här en badbild på mig och Madame Bijoux tagen av Fröken Pralin förra helgen. Strike a pose ;-)

Killar kan gilla tjocka tjejer!?!

Igår när jag satt på pendeln klev det på två tonåriga sportiga tjejer.
De pratade killar.
Så klart. När pratar vi tjejer inte om dem? ;-)
Den ena hade berättat för en kille att hon ville gå ner i vikt.
Så klart. När pratar tjejer inte om det?
Killen hade tydligen blivit upprörd för att han tyckte att hon var fin.
Så klart. När tycker killar inte det?
Men då kom det... slutklämmen... Att killen gillade STORA tjejer. 
Såna. Med. Hängmage.
Tjejerna. Var. I. Chock.
Och jag log för mig själv. I den åldern hade jag heller aldrig kunna trott det :-)

Bikinibildschocken!

BILD LÅNAD AV http://lindamariie.blogg.se/ DÄR DU KAN LÄSA HENNES EGET INLÄGG

För mig är det fascinerande att en bikinibild av en helt vanlig tjej får 70 000 facebooklikes, tusentalsmail, kommentarer och delningar. Förstå mig rätt, jag tycker Linda-Marie är en knock out! Bilden är superhärlig! Hon är en svensk sommardröm! Men den stora exponeringen av bilden beror ju på att världen inte är vana vid att se riktiga kroppar. Vanliga människor. Och hur sorgligt är inte det? Jag omger mig ju med massa kurviga kvinnor som vågar visa sig, att jag faktiskt glömmer bort hur provocerande många tycker att det är med en kropp modell lite större på stranden. Och hur mycket mod det ibland krävs för att våga.
Linda-Marie är lokalreporter. Jag har en känsla av att hon kommer tillhöra dem som förändrar världen...

Varför just JAG blev tjock

Your body is wonderland, sjunger en av mina favoriter John Mayer. Det är en av de låtar jag lyssnat på genom åren för att peppa mig själv när jag förbannat världen för att just jag blev tjock!

Jag vet inte hur många gånger jag gråtit mig till sömns och undrat varför "gud" straffade mig genom att ha gjort mig tjock. Tjock. Ful. Värdelös. Gett mig dålig karaktär så jag inte kunde gå ner i vikt. Så att ingen kunde älska mig. Att jag inte kunde älska mig själv borton kilona.

Jag fick aldrig något svar...

Under flera år fortsatte självhatet. Man behöver inga hobbies för det är en heltidssyssla att hitta fel på sig själv. Listan är lång... Snudd på oändlig... Och alltid längre än allt det fina man någonsin fått höra om sig själv. Jag syntes i tidningar som "mulliga modell". Jag köpte coola kläder. Jag hade ett coolt liv. Jag var en cool person som andra ville vara. Jag försökte låtsas gilla mig själv. Men man gillar inte sig själv särskilt mycket om man står på knä framför toaletten och kräks ut sin ångest.

Vändpunkten kom när jag skulle fylla 30 (idag är jag 35). Efter att ha försökt bli någon annan i över 15 år insåg jag äntligen att jag faktiskt dög som jag var.
Jag gick i terapi.
Jag insåg att frilansjobb inte var något för mig som behövde stabilitet då.
Jag slutade lägga allt fokus på killar.
Jag reclaimade mitt modeintresse och började med "fancy fridays" på jobbet (genial idé Åsa!).
Jag hittade burlesk dans (Thanx Jo King. Och tack Duchess Dubois på Burleskakademien!).
Och jag vågade göra läskiga och obekväma saker.
Jag, jag som hade smeknamnet "tomaten" i skolan för jag rodnade över uppmärksamhet!
Men det spelar ju ingen roll vad (jag tror att) andra tyckter om mig utan det enda som spelar roll är vad jag tycker om mig själv.
Och jag vågade faktiskt tro att jag var just... "Fancy"!
Och allt detta trots att jag fortfarande var... TJOCK!
Tjock och fucking fancytastic!!!

När det kändes som jag hittat mig själv kom utmattningen och sjukdomarna (sköldkörteln, pco, d-vitaminbrist). Som ett brev på posten. Tror det var kroppens sätt att få mig att stanna upp och inse att "Du kanske börjar lära dig att du inte kan göra allt för alla... Men nu måste du lära dig att man inte kan göra ALLT kul". Du måste fråga dig själv vad som är bäst för dig? Vad ger dig energi? Vad tar den? Och hur återhämtar du dig och laddar batteriet igen? Hur hittar du "inre frid(a)"?

Efter över ett år av soulsearching, läkarbesök, stressterapi, yoga, antidepressiva, arbetsträning befinner jag mig på en plats i livet där jag aldrig varit så fattig pengamässigt men min själ har aldrig varit så rik. Jag har alltid varit bortskämd med världens finaste vänner. Kompisar från förr. Och nu kan jag lägga till nya härliga blogg- och gruppvänner.

När jag startade facebookgruppen "Fancy Fatshion" var det för att ta min garderobsrensning ett steg längre. En samlingsplats för andra stora/tjocka/kurviga/mulliga tjejer som också ville köpa/sälja/byta kläder. Förnya min garderob utan att lägga ut en förmögenhet på kläder. jag önskar jag skulle kunna säga att det var av miljötänk. Men det var mest egoistiska skäl ;-) Jag har alltid gillat att handla second hand. Och jag kände på en gång att jag var nåt bra på spåren. Nåt speciellt. Jag visste att det fanns likasinnade som också behövde garderobsrensa. Vips så var jag en "Fatshionista"! Ett ansikte utåt. En superbloggare. En förebild. Vars grupp förändrar liv! Jag hade aldrig kunnat ana att vi idag skulle vara nära 1300 medlemmar, att jag måste ha 4 admins (kärlek till er!!!) för att hjälpa mig. Det är inte bara andra tjejer som peppas till att våga mera och förbättra sitt självförtroende och självkänsla... även jag växer inombords (även om bankkontot inte gör det ;-) Det peppar mig att tro att jag kan ta mig grupp steget längre. Att livnära mig på det här?

Grupper har blivit så mycket mer än en köp och säljgrupp. Det är en fristad från viktsnack och "måsten och borden". Man duger som man är. Men jag om någon vet hur hårda spår hjärnspöken gör. Alla har dagar där man tvivlar. Man tror alltid att man är ensam om att se ut på ett visst sätt. Att alla andra ser annorlunda ut. Är snyggare. Vackrare. Slätare. Smalare. För när ser man hur folk ser ut under kläderna? Utan smink? Ovanifrån i smickande vinkel. So here goes: Bild tagen direkt efter duschen. Jaha. Jag är 168. Jag är tjock. Med vingar. Volanger. Gropar. Valkar. Fett. Kroppshår. Jag skulle gärna kunna komma i största storleken bland klädbutikernas vanliga utbud. Men just nu ser jag ut så här. Jag är typ en storlek 50. Och jag accepterar läget. Jag skyller inte på hormonrubbningar utan mest på att jag är så jävla lat ;-)
Och jag väljer att visa den (halv)nakna osminkade sanningen (igen) för att få andra osäkra att inse att "alla andra" inte heller är så där perfekta som man föreställer sig dem.
Inte ens jag ;-)



Och ja, jag har fattat varför just JAG blev TJOCK ;-)

Varning för rumpchock!

*VARNING FÖR RUMPCHOCK**VARNING FÖR RUMPCHOCK*VARNING FÖR RUMPCHOCK*

En av mina gamla synder är att jag har visat min rumpa i en tidning. Mamsen tycker alltid att jag haft hyss för mig och det här är en av de saker hon INTE gillade. Men för tio år sen valde jag att ställa upp i ett reportage om rumpor för att stärka självkänslan. Om jag inte minns fel var fotograferingen samma dag som jag blev tillfrågad. De hade PANIK över att hitta en större tjej som ville ställa upp! Jag tror jag bad om en timmes betänktetid. Jag hade precis avslutat en behandling för ätstörning och gjorde det här för att acceptera mig själv mer och visa andra att man ser olika ut. Man skulle betygsätta sin rumpa och jag sa 2. Men de skrev 3. Men all övrig info stämmer. Då hade jag ingen aning om att jag skulle behöva ännu mer ätstörningsbehandling och terapi. Men självhat går ju inte att förändra över en natt. Det kan ta år. Tio år gammal bild... och ja, jag har BYXOR på bilden ;-)

*VARNING FÖR RUMPCHOCK**VARNING FÖR RUMPCHOCK*VARNING FÖR RUMPCHOCK*

Jag har för länge sedan gett upp hoppet om "Levisrumpan". Jag sörjer snarare 25års rumpan. Hormonrubbningar har satt sina spår. Fan! hur får man bort alla ärr?!? Eller finnar. Sånt man inte pratar om. Och helst inte vill visa upp.
Och jag brukar inte stå med rumpan bar i vardagsrummet. Eller med trosorna neddragna. Men grannarna uppskattar nog inte nakenposering framför spegeln ;-) Det räcker med alla halvnakna fatshionistas som provar kläder hemma hos mig ;-)

TACKSAM FÖR ALLA TIPS SOM GER MIG BABYHUD IGEN!!!

Smaken är som baken...

Den sexuella frustrationen gör sig påmind.
F R U S T R A T I O N E N

Tankar på tungkyssar.

Tunga.
Andas tungt.
Jag vill känna fingar på mig.

Om mig.

I mig.

Råkade klicka hem ett par (porriga) trosor!
För min stora rumpa har ju också rätten att platsa på the hot tamale train ;-)
Får väl sätta på mig dem...
Sätta mig i meditationsställning...
Och mantra "jag ska få ligga, jag ska få ligga..."!

2-pack (porriga) trosor 199 kr kan beställas från Ellos här.
Jag tog stl 52 för jag ville inte att de skulle sitta för tight. Jag och rumpan är nöjda!
Men antar att mamsen inte skulle va så nöjd om hon såg den här bilden... ;-)

BBF och kantarellmackor

Bästa bästishänget när Pralinen var hemma i stan. Hon hade med sig kantareller hon plockat. JAG ÄLSKAR SVAMP! Men milkshaken var VIDRIG! Haha. Fin i glasen men den åkte ut i slasken direkt! Sen åkt vi glass istället och kollade på gamla bilder från våra resor. Shit vad man ändrat stil på bara några år.

OS och London addixion?

Jag är ju inte sportintresserad men jag kan ju ge ett skönhetsstips med tanke på OS-invigningen i London ikväll! L’Oréal Professionnel presenterar en ny kollektion under Tecni.Art: LONDON ADDIXION. Rekpris är 139 kr. “The London Look” skapar man med hjälp av Sprax Delight, Bouncy Wax och Bubbles Soufflé. 

Verkligheten...

Varför lämna landet och komma tillbaka till verkligheten?!? Jaha, a-kassan satte alltså inte in pengar denna månaden heller utan skickade ett meddelande till mig (på sin hemsida så klart) om att jag behöver fylla i en blankett. Om studier. Och jag som inte ens studerat. ORKA!!!

Och hur fin är inte den här bilden?

Älskar den här bilden också som Mårten tog på mig, Christine och Sigge. Alla skrattar :-D

Badnymfen

Tack Fröken Pralin för det här fantastiska fotot på mig. Badglädjen lyser igenom! Esther Williams släng dig i väggen!!!

Ljuva loppisrunda - lördag

Helgen som jag sett fram emot länge är här (sedan jag och Christine började planera för att Arvid skulle skaffa körkort ;-)! Bijouxarna bjuder på loppisrunda och landbesök på Le Stuga de Bijoux. Yeah! Många små grodor att pussa för att försöka hitta min pris har också utlovats efter grodinvasion! Jag är redo för fancy fynd... och skratt!!!

Vi fick inte bara en utan två roadtripcrashers ;-) Fröken Pralin skulle till Mårten i Sigtuna och vi tog samma morgontåg. Men då han fick fel på bilen hakade hon på oss. Rätt beslut!

Har ni hört nåt så gulligt förut? Madame B köpte två "mysrysare" ;-)

Sen mötte vi upp Mårten i Märsta. Här var det killarnas tur att storfynda. Kostym. Shorts. Och stugan fick en teakspegel för en hunka! En hunk i sällskapet fick modellförfrågan... ;-)

We. Need. Food. Älskar bilderna på killarna. Wtf?!? Sura miner? Inget bordsskick alls ;-)

På tredje stoppet var ingen hemma. What 2 do? Ärliga fyndare la pengar under en sten på trappen!

En. Två. Tre. Och en övervåning!

We. Are. Here. Och fick visst Pralinen och Munspelaren med oss ;-)

Vilken tur med vädret! Vilken kväll! Vilken grill! Vilket sällskap!

 Jag har upptäckt att jag älskar att bada. Eller simma. Frihet. Ska anteckna det ifall jag glömmert! ;-)

Gick igenom dagens fynd. Fatta att jag fick 6 underbara äppelglas för en tjuga!

Blev en tidig kväll. Redan vid 11 drog jag mig tillbaka till "min" stuga. Sov som en prinsessa!



Ljuva loppisrunda - söndag i Sigtuna

Kid you not. Min morgon började så här. Friade nästan... men Madame är ju redan gift ;-)

Morgondopp. Lika skönt att bada idag. Men jag BADADE. Arvid DOPPADE sig. Sigge fegade!

Och sen var det dags igen... Först Roslagsstoppet! Sen gofika hos Mårten i Sigtuna!

Vi hade fyndat en liten present till Pralinen med tanke på hennes stora svampkunskap ;-)

Living her dream... Självklart kunde jag och Madame B inte motstå att fynda ;-)

Haha, älskar de här bilderna. Man. Talar. Tydligen. INTE. Samma. Språk ;-)

Efter gofikat blev det en lång kvällsprommis i skogen. Guidad tur! 

 Bilden tagit INNAN supersnarken. Det var som om något övernaturligt ljud kom ut från min kropp och väckte mig. Som en utanför kroppen upplevelse. Monsterljud. Och monstruöst kul! Det tar på krafterna att loppa!!!

Trots att vi var "mätta på loppis" blev det en del fynd. Speciellt tack till Fröken Pralin!

Tack värdparet Christine och Arvid och charmören Sigge för att jag blev bortskämd på Le Stuga de Bijoux. Extra tack till chauffören som aldrig klagade trots att loppisbilen blev allt mer full ;-) Och tack till Teresie och Mårten för sällskap, gofika och guidade skogspromenaden. Själen mår bra nu av all lantluft ♥

Retroglajjorna på!

De här glasögonen är nog ett av mina sämsta köp med tanke på hur sällan jag använt dem. Så de billiga glajjorna blev dyra i slutändan. Tror jag förknippar dem med att de köptes när jag mådde som sämst innan sjukskrivningen. Att jag känner mig lite "utklädd" i dem. Men de passade ju perfekt på en loppisrunda i retroanda invigt med prickiga Ellosklänningen! Och Mårten gav mig en komplimang att bågarna var så snyggt till det svarta på ögonen (eyelinern alltså ;-) De kanske inte är så pjåkiga ändå?!?

Dra nåt gammalt över sig ;-)

Klädrensning hos Michaela

Vilken klädrensningskväll hos Michaela från Fancy Fatshiongruppen! Skrattkontot på max! Kassan gick typ plus minus noll... om man inte räknar med stövlarna. Fast i slutändan blir det nog en bra investering om typ alla kommer spana in mina ben... ;-)

Fynden. Svarta vardagsplagg. Bröllopsgästklänning. Magiska stövlar med dragkedja!

PS: Vampyrporr är tydligen da shit...

Drömsoffan...

Jag tycker att jag har en stor soffa. Men den är just a baby om man jämför med Michaelas. OMG! Jag blev kär. Nästa gång jag köper soffa ska det bli en GIGANT! Jag ser ju liten ut ;-)

Jag blir ju ALLTID så bra på kort ;-)

Varma mackor på nytt sätt ;-)

Ingen nyhet att jag är en macklover. Kanske tur att detta är en limited edition ;-)

Dita i stan!!!

Oh, Miss Diamond informerade mig precis om att Dita Von Teese varit i stan för att hon medverkar i svenska upplagan av Project Runway. Deltagarna får i uppdrag att skapa scenkläder. Dita Von ställer höga krav, men har låga förväntningar.
– När man strippar åker kläderna av i lager och i en viss ordning. Det påminner lite om förförelsekonsten eller att lägga ett pussel. Det är väldigt viktigt att varje liten del av plaggen har stil och elegans.

Citatet taget från Aftonbladet.

Leka turist i sin egen stad...

Idag gjorde jag och Fröken Pralin nåt jag verkligen rekommenderar. Att leka turist i sin egen stad. Att följa strömmen och gå i turiststråken. Käka lunch vid fontänen i Kungsan. I soooolen. Promenera längs slottskajen. I soooolen. In i Gamla Stan. Och så lite shopping på det så klart. Pralinen gjorde nog bästa fyndet med "Drutten"!



Cubusfynd!

 

Tack Retro Swede-Jeanette  för tipset om reaklänningen på Cubus. För 49 pix blir jag lika fin som du :-) Jag har stl XL.

Och sen blev det världens finaste vardagströja. DStl XL. 199 kr. Deer Me not to buy it!!!

HM+baddräkt

Höstmodet har kommit in. Men det hindrade mig inte att KÖPA en baddräkt! Anncy tipsade om denna baddräkt som reades ut på HM+ för 150 kr. Jag trodde ALDRIG den skulle sitta bra på mig i och med att den inte har skenor... men det gjorde den. Behövde en stl 52 för att va bekväm i att sitta i den. Provsatt hemma på vardagsrumsgolvet... heeeelt normalt ;-)
PS: Glädjen nere till höger är för att baddräkten satt uppe även när jag släppte ner bandet man knöt i nacken!



HM hösten

Blev inregnad i en galleria... Farligt! Kom därifrån med två toppar... Men jag ska nog lämna tillbaka den blåa för jag fyndade en grå liknande av Michaela... billigare!!! Svarta toppen är snarlik en jag fick lämna kvar i Spanien efter att den blev saltvattenskadad... efter jag blev solskadad ;-) Så den får nog bo kvar. Önskar jag hade kunnat ha svarta tunikan med hål i ryggen. Så cool!

Hösten på HM+

Charlotte och Bettie har bloggat om HM+. Jag blev kääääär i svarta pricktröjan för jag älskar ju den jag köpte av Amanda på klädbytet. Men... tyvärr. Den var inte "perfekt" på mig. Den var snygg över bysten. Men armarna blev för tighta. Väldigt konstigt att de var så tighta över handlederna. Och XL blev för tight över magen. 2XL blev för lång och bylsig. Buhu! Men bra för ekonomin. Passade på att bli en dalmatin också. Snygg. Men nja... inte riktigt jag. Och blombandet från Divided glev av huvudet och var lite väl extremt... men blev fint på bild. Tror det kan bli fab på nån med långt och mycket hår. 

Och så lite Gina Tricot

På Gina Tricot stod jag emot helt trots att det var så synd om mig som fastnat i spöregn. Stod emot nagellacken som glittrade så fint. Och jag gillade verkligen marina oversize t-shirten/tunikan som var längre bak. För dig som letar efter en riktigt tight, slimmande lite längre svart pennkjol i dubbelt bomullsmaterial is this the one (jag är 168). Lite fööör tight för mig.