2012-12-02

Ännu ett läkarbesök from hell

Jag bröt ihop igår.
Jag insåg det jag känt på mig hela tiden - min husläkare hade inte alls skrivit det jag bett om i remissen. Husläkaren hade skrivit att min PCO och D-vitaminbrist skulle utredas.
Jag VET redan att jag har båda! No, news for me.
Men det gjorde att jag hamnade på benskörhetsavdelningen! BENSKÖRHETSAVDELNINGEN!?! Har det blivit nåt jävla missförstånd för nu är jag jävligt SKÖR! När jag ringde och mailade för att fråga om jag verkligen hamnat rätt övertalade de mig att jag skulle få hjälp där för att läkaren var så kunnig.


Hur börjar besöket?
När jag säger att jag är där för att jag är utmattad och trött och hen säger att det kan hen inte hjälpa mig med, utan det hen kan hjälpa mig med min pco och d-vitamin bryter jag ihop. Vi kan väl säga att läkaren hade... eh... noll procents förståelse för det. Mellan tårarna får jag fram att det inte hade något med hen att göra men att jag mår så dåligt och inte får hjälp. Hen fortsätter ställa frågor till mig som tillslut helt tappat talförmågan av CHOCK.

Jag erkänner att mitt kroppsspråk måste ha skrikit att hela mitt inre SKREK i ren panik! Jag kände att jag höll på att få en panikångestattack. Jag blev fientligt inställd till hela situationen... och till hens bemötande av mig. För återigen ville en läkare inte lyssna på mig utan dömde ut mig på förhand. ”Här är det jag som ställer frågorna”. Jaha? Antagligen för att hen inte hade några svar?


Husläkaren har tydligen skrivit i remissen att jag haft en ätstörning. Då är man dömd. Direkt. Det finns typ ingen som tror att en tjock människa inte hetsäter all day long. Att jag försökte förklara att jag HAR HAFT en ätstörning, gått i behandlingar för det för flera år sen, men nu är så trött-att-jag-inte-orkar-äta gick inte in.

Jag sitter där och säger att jag har problem med sköldkörteln, att det inte hälpt att höja levaxindosen, att jag måste ha fler vitaminbrister och vill ta fler prover för det. Men nej, hen vill remittera den tjocka tjejen till en ätstörningsbehandling där de kommer vara extra tuffa mot mig. Whatever. För de kommer ALDRIG ta emot mig i och med att jag inte har en akut ätstörningsproblematik!


Hen undrade varför jag slutat gå till Kvinnokliniken för att få hjälp med min pco där.
"Det har jag inte. Jag har inte bett att få komma hit".


Så jag stängde av.

Under besöket fick jag också ta av mig på överkroppen och läkaren synar min kropp.
”Du måste gå ner i vikt. Det är synd om dig som måste ha det så här.”
”Så här” antar jag är min överviktiga kropp? Om jag nu hade befunnit mig i den självhatsperiod jag gjorde som bulimiker och hetsätare hade ju jag gått hem och ätit och kräkts för att förtränga att någon sagt så till mig som är så ful, fet och äcklig. Nu sa jag att det inte var därför jag var där! Det gick ju inte att argumentera med hen i och med att jag ju hamnat på helt fel specialistavdelning! Men att skicka mig vidare till vanliga endokrin hade jag inte tillräckligt dåliga provsvar för att göra.


Och proverna jag tagit innan besöket då?

Sköldkörtelvärdena var bra. Men jag mår ju inte bra. Och hen verkade mest förvånad över att jag redan åt levaxin för jag antar att det inte stod i remissen att jag redan diagnostiserats.

Och D-vitaminet var lite för lågt. Det kan ju inte vara normalt när jag äter TRIPPEL DOS!!! Men istället för att försöka ta reda på varför så ifrågasatte hen varför jag åt vitaminer från hälsokosten (de jag fick utskrivet från vårdcentralen kunde jag inte äta som jordnötsallergiker). Istället ska jag få droppar. Jag frågade om dropparna skulle tas direkt i munnen eller blandas med vatten men det sa hen att jag fick kolla upp. Jag frågade om de kunde innehålla jordnötsolja men det sa hen också åt MIG att kolla upp!?! Jag ska ta om blodprov om två månader för att se om dropparna gör nån skillnad...

Jag ville få mina provsvar utskrivna men svaret blev ”Det får vi se”. Jag ifrågasatte att det för har man rätt att få det. ”Vi får se... om skrivaren fungerar”.
Självklart gick jag därifrån tomhänt!


I och med att hen hela tiden sa att hen inte kunde hjälpa mig med det JAG VILLE FÅ HJÄLP FÖR blir det ju en konflikt när hen frågar om jag har fler symptom. Eh. Ja! Och varje gång jag nämnde något sa hen att hen inte kunde göra nåt där. Så tillslut slängde fram min A4-lista med alla mina symptom för att få tyst på hen! Vi kan väl säga så pass att det INTE var uppskattat!

”Har du diarré 3-6 gånger per dag?”
Ja.”
Sen hur länge då?”.
”Flera månader. Ett halvår. Men jag har haft magproblem i flera år”.
”Har ingen utrett dig för det?”. ”Har de kollat gluten?”
Nej”.
”Varför inte då?”.
”För att jag får höra att jag är överviktig. Och att överviktiga inte kan ha glutenproblem”.

Jag försökte förklara att jag typ en kvart efter jag ätit får akut måste-gå-på-toaletten-känsla. Då ville hen veta vad jag gör om det inte finns en toalett. Eh?!? Så jävla insane konversation.
”Jag. Kniper. Och. Hoppas. På. Det. Bästa”.
(och nej jag har inte bajsat på mig än)

Hen bestämde sig iaf för att låta mig ta ett prov genom dem och sedan skicka remiss till Mag&Tarmspecialist. Jag erkänner att jag är glad över det. För just glutenallergi är ju något jag velat kolla länge. För att göra det ville hen veta vilket sjukhus jag tillhör.

”Serafen”.
”Nej, vilket sjukhus har du?”.
”Eh... serafen...?”.
”Serafen är en vårdcentral. Vilket sjukhus har du?”.
”Jag. Vet. Inte.”
Jaha, kanske det är St Göran?”.
”Kanske?”
(detta ska läsas i en nonchalant otrevlig ton som att hen pratar med en idiot... och idioten är jag!).

Så den tid jag var där fick jag bita ihop för att inte be hen dra åt helvete. Jag sa att jag måste skriva ner det hen sa för jag skulle inte komma ihåg det annars i och med att jag är trött och förvirrad... tror ni att hen pausade?

Så hur avslutades det hela då?

”Jag bokar in dig på återbesök i februari. Jag tycker inte att du ska sjukskrivas.”
”Nä, men jag är så utmattad och trött just nu att jag inte klarar av mitt arbete. Min chef tycker att jag ska sjukskrivas. Arbetsförmedlingen tycker jag ska sjukskrivas.”
Gå ner halvtid då?”
”Jag arbetstränar som sagt HALVTID och jag orkar knappt med det just nu”.
”Men vad gör du då? Går hem och sover eller?”
”Ja. Precis.”


Jag gick utanför avdelningens dörrar och sedan brast det. Stod i ett hörn på sjukhuset och stortjöt och undrade hur jag hade hamnat i en sån situation... igen! Varför vill ingen hjälpa mig? Varför hör inte läkare vad jag säger? Varför ser de bara en tjockis och dömer ut mig? Det är INTE normalt att vara dödstrött 24-7! Att vara konstant yr med känslan av att gå på moln... but not in the frickin happy way!

32 kommentarer:

  1. MEN ÅH vad förbannad jag blir på att det finns sådana där oempatiska puckon i läkarkåren. Ett resultat av enbart fokus på höga betyg och inte medmänsklighet eller typ eh känslor. KRAM och styrka!

    SvaraRadera
  2. Usch jag blir så ledsen när jag läser det här. Vet inte ens vad man skriver. Kramar till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, och om du inte vet vad man skriver gissa då hur det är att inte veta själv vad man ska göra :-( Men tack för kramen

      Radera
  3. Men fy fan! Nu grinar jag lite. Hur i hela jävla helvete kan det få gå till såhär? VIDRIGT. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste ju komma nåt BRA ut all denna vidrighet nångång... försöker jag intala mig... Kram

      Radera
  4. Fy vad hemskt, jag vet inte ens vad jag ska säga :(

    SvaraRadera
  5. Men jävla förbannade cunt!!!!! FY HELVETE, hoppas hon får hemorrojder som aldrig går bort. Åh gumman, hoppas du kommer till en annan läkare som inte är dum i huvudet <3

    Så jävla konstiga frågor, "vad gör du då, går hem och sover" - Ja eh, om man är trött HELA tiden och inte orkar göra något, vad gör man då - Just det, sover.

    Himla hagga.

    HELA läkarkåren skulle behöva gå samtals- och empatikurs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thanx babe. Det blir på nåt sätt humor att det sista som sägs är det där om sömnen. Hens nedlåtande sätt att prata med mig. Och så förvåningen över att jag går-hem-och-sover. Jeeeeze. När man brytit ihop för att man är utmattad och trött och inte får hjälp.

      Radera
  6. Samla ihop allt du har varit med om och gör en anmälan till Ansvarsnämnden. Så här får det ju inte gå till. Jag blir skitförbannad när jag hör detta. Har du provat att få tag på den läkare som jag rekommenderade?
    I och för sig är jag inte förvånad. Jag har i flera år hjälpt min gamla tant, 92 år gammal, i vården. Hon är både kvinna och gammal och hur de behandlade henne går inte att beskriva.... Men det ändrade sig när jag satt med i undersökningsrummet.
    Men det ska ju inte gå till så här. Du behöver bli tagen på allvar, och inte kränkt!
    I din anmälan till Ansvarsnämnden bör du ta med det du har skrivit i bloggen och alla kommentarer också!
    Maja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina Maja! Tänk vilka fina tips man kan få genom att börja byta grejjer med folk! Det värsta är att det här är liksom inte det första besök jag haft hos läkare som slutat så här. Vilka strider orkar man ta liksom. But I hear you. Just nu ligger fokus på att hitta en läkartid nästa vecka. Min mamma hade en tid på tids hos en ny läkare för sina sköldkörtelbesvär. Hon skulle kolla upp om jag kunde få ta över den. HOPPAS!!!!

      PS: Läkaren du tipsade om finns numera i Enköping efter en sväng i Uppsala. Men enköping är ju andra sidan en tågresa bort och det lär ju va välspenderade pengar! Ska försöka hitta mail/tfn. TACK!!!!!

      Radera
  7. Men Frida, vad ska vi göra??? Finns det någon läkare som kan ta dig på allvar? Det här är ju fan inte klokt.

    Jag blir allvarligt helt förtvivlad! Att det får gå till såhär är beklämmande. De borde lägga in dig och ta alla jävla tester som finns tills det kommer fram till vad som faktiskt är fel.

    Å det finns 2012 ingen lag som hindrar tjockisar att bli diskriminerade i samhället, det är här så klockrent att jag vill spy. Jag är så himla ledsen för din skull. Önskar jag kunde komma och bädda ner dig i sängen och bara ta hand om dig ett par dagar och vara personen som ringer de där samtalen och för din talan. Det är inte lätt att vara stark när man mår skit.

    Massa kramar

    /Thina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det som faktiskt gör att jag orkar ta mig upp ur sängen är att jag känner mig så älskad av mina vänner som verkligen bryr sig. Jag är ju en glad tjej trots allt detta, men även glädjen kommer att sina om det fortsätter så här. Men jag ska fundera lite på hur man kan göra ett "case" av det för att få hjälp.
      Puss

      Radera
  8. Säg till om jag kan hjälpa till på något vis.

    SvaraRadera
  9. Alltså... Det finns ingenting att tillägga. Det hela är så absurdt att man bara gapar.
    Finns det något jag kan göra så säg till!!!


    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fika snart så jag får skratta åt eländet istället. Kram

      Radera
  10. Ojoj. Jag började nästan gråta av både sorg och ilska när jag läser det här
    vad ska vi behöva göra? Gå dit i samlad trupp och tvinga hen att veta hut. Håller med. Anmäl. Orkar du inte skrika själv finns säkert någon av oss andra damer här som orkar åt dig. Säg till vad du behöver hjälp med finaste fancy <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt, det här är ju bara en av de läkare som bemöter mig på ett oproffsigt sätt :-( Hen tog väl ut sin irritation över att patienten hamnat fel... på mig :-( Kraaaam

      Radera
  11. Jag blir galen!!! Vilken vanmakt du måste känna. Du är så jävla fantastisk och förtjänar den bästa vården som går att få. Det är fruktansvärt att det går till såhär. Min syster är jättesmal och fick inte ta de prover hon behövde och nu står hon med prediabetes. Hennes kropp användes som måttstock på hälsa. Är så glad att du vågar vara öppen med det här. Jag tror extremt många (särskilt överviktiga) känner igen sig i arrogant vårdpersonal. Nästa gång kommer du till en bättre läkare, promise!

    Mitt tips är att ta med dig någon. Få läkare vågar säga såna här saker när fler än patienten är närvarande. (Sorgligt men sant...) Jag brukar ha med mig min psykolog. Det är bra eftersom hon också arbetar inom vården och har nån form av status som vi vanliga dödliga inte har. ;) Annars är tipset att spela in samtalet. Man har rätt att spela in läkarbesök och jag har sagt att jag behöver spela in för att komma ihåg vad som sagts under besöket (sant) men man kan även göra det utan att tala om det.

    SvaraRadera
  12. Shit så less jag blir!
    Det finns två sorters läkare, de bra å de dåliga. Å inte kan man veta innan vilka de är. Hade jag jobbat inom endokrin hade jag kunna tipsa dig om någon värd att gå till men jag är inom onkologin och hit ska du inte!

    Tror absolut att du har något bättre som väntar. Vem vet, kanske gastro tar sig an dig på ett professionellt sätt (precis som det eg ska vara)?! Men tipsen om att ta med dig någon närstående och/eller spela in är bra tips. Egentligen skulle du ha en sjuksköterska med som kan "tolka" åt dig och som kan få läkaren att tagga ner.... borde dock INTE behövas.

    En extra sak, som inte har med detta att göra men kanske är lite uppiggande... :-)
    http://www.etrendstore.se/dorrmatta-mustasch-svart-p-2727-c-758.aspx

    Kraaaam,
    Lovisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh fina Lovisa, hade jag inte redan en annan mustaschmatta hade jag slagit till. Den gjorde mig på gott humör!!! :-)

      Men bra tips!!!
      Kram

      Radera
  13. men vad fan!? ANMÄL idioten! Snacka om att vara fel person på fel plats! Sådana där ska fan inte få jobba med människor!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste välja mina fajter och den där orkar jag nog inte ta just nu. But I hear you sister!

      Radera
  14. Jag blir så arg så jag ryter. Jag undrar om en del läkare (även tandläkare och andra) vet vad pedagogik är? Ja, vi fokuserar på det som syns (fetma, cigg eller annat). Ja, det är faktorer som kan påverka hälsan - men det är definitivt inte alltid problemet. Jag rekommenderar dig att ta med dig någon nästa gång du går till läkaren (någon du har förtroende för). För du blir så utelämnad i en sådan situation - för du blir patienten som läkaren har makt över. Med någon med så vågar de inte säga det som de annars gör och den personen kan även stötta dig. Tack för du skriver om detta - för det här är ett stort problem. Peace & Love, Vera

    SvaraRadera
  15. Vad ledsen jag är att du får vara med om något sådant här!

    SvaraRadera
  16. Åh, hoppas verkligen du träffar rätt person snart, nån som ser bortom tjockheten och lyckas hjälpa dig. Och jag hoppas att det snart kommer en lag som gör att läkare måste gå till djupet med problemet, att man faktiskt inte får säga, du är tjock, alla dina krämpor har du dig själv att skylla. Let's call it Lex Frida? Helt galet att det är så jävla svårt att träffa rätt.

    SvaraRadera
  17. Jag blir rasande när jag läser vad du skriver. Och jag kan vara rätt ilsken av mig. Det finns en läkare på facebook som heter Arga Doktorn - han kan nog ge en del tips. Jag har honom som "vän" - mest för att jag vill stötta alla som råkar illa ut. Han är arg av sig - på alla som inte gör sitt jobb!!!
    Annars får du väl flytta till Linköping - där finns en kanonbra vårdcentral. Maken min fick äntligen rätt hjälp och besked när han listade sig där. Vi råkar känna chefen för vårdcentralen - och henne är det krut i! Många kramar!

    SvaraRadera
  18. Herregud, att det kan vara såhär illa? Det ska inte vara det. Hemskt ledsen för dig skull. Att orka fajtas när man är som tröttast och mår som sämst, så ska det bara inte behöva vara. Hoppas med hela mitt hjärta att du får komma till en läkare som lyssnar och hjälper dig!

    SvaraRadera
  19. Jävla skitläkare! Jag sitter på jobbet och läser det här och är på vippen att börja storböla. Jag önskar vekrligen att du snart blir tagen på allvar och hittar vad det är för något som får dig att må så här. Som stor tjej får man alltid höra att det är övervikten, och allt fokuserar på det på ett mer eller mindre mänskligt bemötande sätt. så jävla enkelspårigt. Är det bara smala människor som får vara komplexa och mångfacetterade? En tjock människa botar man alla problem genom bantning. Tänk om man kunde bli bemött som en "normalviktig" människa. Hoppas-hoppas-hoppas att du hittar fram snart. Många kramar från en (annars ganska kommentarstyst) läsare.

    SvaraRadera