Pingpongtankar

Jag har ju inte skrivit mycket om kärlek i år. Men det har ju faktiskt existerat i mitt liv (läs tidigare inlägg här och här).
Och årets näst sista dag avslutades med att skicka en gott nytt år hälsning till Pingpongkungen. Jag har tänkt mycket på honom på sista tiden. Kanske för att jag känner mig lite piggare efter att jag slutade med Levaxinet (feldiagnos!) och faktiskt orkar tänka nu ;-) Jag funderade länge på vad jag skulle skriva. Eller om jag ens skulle skriva. Vad vill jag liksom? Började med ett "jag ville bara...". Men det skulle ju inte vara något bara... när man vill vara. Men å andra sidan skulle jag realistiskt sett inte palla med en kärleksrelation ännu när fokus för 2011 är att få ordning på hälsan och mig själv!
"Hoppas du får ett roligt 2011. Du är något av det roligaste och finaste som hände mig 2010. Kram Frida".
Så klart fick jag ett svar. Ett artigt och fint svar. Jag hade nog inte väntat mig något annat. För jag hade inte trillat dit så där ordentligt om han inte hade varit nåt utöver det extra.

Åh Pingpongkungen, jag saknar dig och jag saknar den jag var med dig. Jag vet inte om jag kommit över dig helt men med nyårshälsandet kanske jag kan släppa dig till nästa år? Eller så kanske jag kastar mig in i matchen igen och slåss om en andra match när jag känner mig som mitt bästaste jag igen? Endast ödet vet...