Dubbla budskap?

Det är inte bara dans som sätter min värld i gungning. Eller min PMS? Även en Pingpongkung gav mitt liv feeling. Det är konstigt. Man delar någon annans värld i cirkus två månader och sedan återgår man till sitt igen. Men man undrar vad ödet vill när man blir påmind om den man tycker om på de mest udda sätt... eller så ser jag sånt som ingen annan gör? ;-) Konstgalleri. Poster på stan. En löjlig present man hittade i leksaksaffären men aldrig gav. Ett foto under massa annat bråte när man städade köket. Ett mjau.
Och min karaktär fortsätter att testas men jag har klarat av att stå emot att ”trösta mig” både med en teacher, en ligist och den "perfekta kuken". För det får ju inte känslan av vem jag egentligen tycker om att försvinna. Det är en stark känsla att erkänna att man gillar trots att gillandet inte gick hela vägen tillbaka. Och det kanske också är det som gör att jag känner att jag kom(mer) över det här ganska bra.

PS: Jag skulle kunna skriva en novell om vår "skrattretande" relation, men jag har lärt av tidigare erfarenhet att bara för att jag gillar att skriva kanske inte killar gillar att bli skrivna om. Men... han är inte pingpongkung på riktigt ;-)