Det kändes som att allt höll på att brista. När. Som. Helst.Jag fick panikkänslor av tanken på att vara borta en hel helg. Av tanken att stå i strålkastarljuset. Av att inte få sova hemma i min egen säng (även om sömn(o)vanorna gör att jag inte sover normalt). Galsen försökte peppa mig så gott det gick. Att jag kunde skippa dansen och vara glitter girl. Kunde leva glassliv och bo på hotell. En chans för oss att göra något roligt tillsammans. Men... svårt att peppa nån som innerst inne redan bestämt sig. Så när beslutet väl var taget (utan att bli halshuggen av de andra som fattar att jag inte skulle hoppa av något lättvindigt) kändes det som att en tung sten föll från bröstet och jag kunde andas igen. Även om tankarna på "vad-kommer-jag-att-missa?" kom direkt! Jag börjar dock bli lite bättre på att lära mig att leva med att man inte kan göra allt kul man vill. Så jag hoppas galsen får hur kul som helst!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar