Det BLIR bättre!!!

jag lånar gärna den här boken om någon har den?

Jag bölar åt "Det blir bättre". Huvudperson i kvällens TV-program är OS-medaljören Emma Igelström. Det handlar om hur hon firar ett år som nykter alkoholist men det tar också upp hennes tidigare ätstörningar. Anorexi. Bulimi. Lögner. Livet i en ond spiral. Att inte nöja sig med att vara bra. Man måste vara bäst. Oh boy. Vad det väcker känslor inom mig som (fd) ätstörd. Kanske för att jag just idag lunchade med en av mina bästa vänner, min golden nugget, som jag lärde känna när vi gick i BED-gruppen (Binge Eating Disorder) för typ fem år sen. Ett av samtalsämnena var det här med att ha en beroendepersonlighet. Att den kanske aldrig försvinner helt. Och att man lätt kan byta ett beroende mot ett annat.

Jag röker inte.

Jag dricker inte alkohol.
Men jag äter. Och dricker läsk.
Och shoppar.
(Tillägg: Och TV; hur kunde jag glömma drogen TV?!?).
Och använder fortfarande mat, läsk, sötsaker, shopping till att döva/dämpa ibland. Men jag är uppmärksam på att det händer, och väljer själv om jag vill/ska stå emot. Och just idag satte jag inte stopp. Jag åt fel. Och för mycket.
Jag har aldrig velat ta livet av mig hur dåligt jag än mått. Men jag vet inte hur många gånger jag ifrågasatt om inte livet blir bättre än så här. För det liv jag levde kändes inte som mycket till liv. Men jag vet också att livet inte blir bättre av att stå på knä på det kalla kaklet framför toaletten och spy upp sin ångest (det har jag inte gjort sen min första behandling för tio år sen). Man kan inte möta sin egen blick i spegeln efteråt. För att inte tala om alla demoner som hemsöker en.
Jag känner mig så sorgsen över att unga flickor börjar hata sig själva till den milda grad att de skadar sig själva för att de inte tror att de duger. För att de hört nåt. Eller trott de hört nåt. Eller hittat på sin egen sanning.
Jag tycker så synd om den unga tjejen som var jag som började inbilla sig själv att hon var "fel" redan i 10-11 års ålder. Och la ner så mycket tid på att hata sig själv och drömma om att vara någon annan. Se ut som någon annan. Leva någon annans liv. Och leva så i 2/3 av sitt liv innan man kommer till insikt.
Burlesk dans var en ingrediens för "mitt framgångrecept för friskhet". Men det passar inte alla. Och det gjorde inte allt. Men mycket. Och ibland kan mycket lite vara början på något stort...
Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli helt "frisk"? För vad är frisk egentligen?!? Men jag vet att jag mår så mycket bättre av att inte lägga allt mitt fokus på vikt och utseende. Min. Andras. Vikt har ingen betydelse för vad jag är värd. Jag är värdefull. Jag duger som jag är. Mitt utseende är inte allt. Det är inte prestationerna som räkas, det är insidan. Och mitt hjärta är vackert. Mitt hjärta är stort. Och min kärlek till mig själv bara växer.
Och det är stort att läsa om denna nyhet om gruppbehandling för män som jag hittar på Stockholms Centrum För Ätstörningars hemsida. ÄNTLIGEN!!!

PS: Och till dig som befinner sig på botten, det blir bättre! Det finns hjälp! Och det är starkt att VÅGA be om den...

Och så vill jag passa på att tacka Jessie och Bettan för all hjälp / goda råd / hårda ord / och alla skratt genom åren. Love. Always...