Vikten av vikten?

 

Mer än halva livet har jag jagat kalorier. Jakten på den perfekta kroppen. Hetsen efter den perfekta siffran. Men... det konstiga är att efter min 2-åriga utmattning (som ledde till ca 10 kilos uppgång genom att inte orka röra på mig... alls... inte orka laga mat... inte kunna sova... och halsa snabb energi genom läsk och choklad) så betyder vikt och utseende inte lika mycket längre. Hälsa som i inre frid och bra sömn är det viktigaste för mig. Så döm av min förvåning när det slår mig att jag faktiskt lyckats gå ner dessa kilon... och lite till. Detta genom att ta bättre hand om mig själv och min själ. Men inte genom att svälta. Min kost är fortfarande långt ifrån perfekt. Fortfarande för mycket lattar och (matiga) mackor ;-) Men... jag vårdar mitt inre mer. Lyssnar på min inre röst. Och inte den av det slaget "du är tjock och ful". Nej, jag tror jag hör och ser sanningen nu. Det är skönt att kunna ha gamla favoritkläder igen. Att orka bry sig om sitt utseende igen. Nackdelen med viktnedgång är ju att kläder man kunnat ha eller töjt ut för att ha inte funkar längre :-( Eller att man sålt eller gett bort det mesta av sina fancy clothes innan man startade fancy fatshion forumet som skulle ge mig mer kosing. Hm... man är aldrig nöjd alltså:-)