Vad hände med mitt bloggliv? Jag hittar helt enkelt inte tiden längre till allt jag vill. Och bloggen har inte känts lika viktig i mitt liv. Även om det är otroligt skönt att skriva av sig. Och efter vårens alla deppiga inlägg känns det viktigt att skriva att jag faktiskt hade rätt (och också rätt att älta!). Det ÄR fel på mig!
-Fel på sköldkörteln
(nedstämdhet, svårt att minnas, ökat sömnbehov, kroppen går på sparlåga, man går upp i vikt och man känner sig seg och trött).
-PCO som är en hormonell rubbning
(oregelbunden mens, mer acne, mer manlig hårväxt men tunnare huvudhår, övervikt, sockersug)
-Högt blodtryck
Läkaren sa att det är lite som med "hönan och ägget" att man inte vet vilket jag fick först men att allting påverkar varandra. Så nu har jag fått medicin både för sköldkörteln och för högt blodtryck (känns som ett nederlag). Jag ska få träffa en dietist också (jag kan ju redan allt men nån gång kanske poletten trillar ner?). Känns både skönt och jobbigt. Är arg på läkarna som aldrig tog mig på allvar, men det ger mig ju ingenting. Vill egentligen inte äta medicin. Men förhoppningsvis blir allt snart bättre och jag blir ett ÄNNU bättre jag ;-) Tänker jag efter nu när jag fått min dioagnos undrar jag hur jag ens orkat hålla igång med tanke på allt detta :-)
Tänker på dig och många pussar!
SvaraRaderaGumman, se det inte som ett nederlag, även om det innebär att du måste äta mediciner. Du hade rätt och du bevisade dem att ingen känner din kropp så väl som du själv. Nu vet du vad det är och sen är det "bara" att jobba därifrån. Det kommer att bli bättre och framför allt så har du inte inbillat dig något, som läkarna kanske fick dig att känna. Förstår att allt känns lite motigt men du vet att jag med många andra finns där för dig! Nu gäller det bara för mig att få arslet ur vagnen och se till att ta mig till en läkare jag med! Du har klarat mycket, du klarar det här också!
SvaraRaderaTack smarta babes!
SvaraRadera(T, har du ringt än?)
Välkommen till klubben! (även om jag kan tänka mig att du som jag helst skulle slippa) Infasningen av medicinen kan kännas lite tung, men när det väl planar ut (tar ett par veckor) så mår man så mycket bättre. :D
SvaraRaderaSkönt att du fick svar och att läkarna äntligen lyssnade! Vet av egen erfarenhet att det är ett elände, särskillt om man släpar på extrakilon...
Stor kram i vilket fall!
Tack fina Gaia!
SvaraRaderaDet jag märkt är att jag kan bli extremt kissnödig för att jag äter nån sort som är vätskedrivande. Vet inte om jag känner några biverkningar på levaxinet. Känner mig lika trött som jag brukar ;-)
Måste ta tag i Operation Sundare Liv en gång för alla!!!!!
Vad har du ätit och hur länge?