Kanske inte så mycket över andligheten och Ellens dop i sig. Men det var vackert. Det var vackert väder. Och jag fick träffa mina kompisar och deras barn. Länge sedan jag var med när det gänget var samlade. Man asgarvar alltid. Sjuka humorn är på topp. Och nu efteråt känner jag KÄRLEK. Kanske ett litet, litet sting av svartsjuka också trots att jag inte är redo för traditionella familjelivet själv ännu. But I’m blessed!!! Vilka fantastiska vänner jag har.
Dags att fira detta. Dags att planera FEST!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar