Ibland är jag min egen idol!

Igår gjorde jag nåt jag ALDRIG trott att jag skulle göra! Nåt mer än att låta sitt modigare alterego stå på scen och burleska av sig kläderna - jag stod på scen och sjöng! Ni som känner mig har nog knappast hört mig sjunga av förklarliga skäl. Men när det skulle planeras bröllopsspex åt kollegorna och ingen ville sjunga lead till en dansbandslåt hände nåt konstigt... Jag. Erbjöd. Mig. Adrenalinkicken satte in i samma sekund som jag sa det. Blev svettig och röd. Precis som jag blev när jag sen klev av scen. Men jag stod där i strålkastarljuset (med de kvinnliga kollegorna bakom mig) och sjöng själv "Tiotusen röda rosor" till brudparet (och 90-talet gäster däribland massa skönsjungande artister). Jag överlevde. Har inte ångrat det. And maybe I'm doing it again :-D Tänk att nåt jag fasat så länge inte var farligt alls!!!