Klädkrispsykbryt

Madames man fyllde gubbe och skulle ha fest.
Kittenville night.
OCH kvällen då nån annan tog över min kropp och psyke.
En tjockis. En tjockis som liksom växte i spegeln.
Jag vet inte vad som hände.
Jag hade huvudvärk igår och la mig supertidigt. Sov TOLV timmar!
Ett bevis på hur trött jag är nu för tiden.
Hade ett lugnt tempo under dagen. Såg fram emot kvällen.
Allt var bra tills jag skulle sätta på mig kläderna. Först kände jag mig het i min svarta coctailklänning. Smoking hot like a kitty cat. Grrrr. Sen började jag känna mig FET. Typ vem försöker jag lura? Jag är ett skämt. Klänningen är för tight. Så jag bestämde mig för att byta kläder. Jag började prova kläder. I en timme. EN TIMME!!!!

Jag har haft klädkriser innan jobbet senaste tiden, men då handlar det ju om att va vardagssnygg. Då löser man det tillslut. Fest med glamourtema och jag kände mig som världens tråkigaste.
Jag kastade in handduken och messade Madame att jag hoppade över festen och att hon skulle be Arvid om ursäkt. Kändes surt. Men lika bra att vara ärlig. Jag tror att de förstår att det i såna här situationer inte funkar med att bara ta på sig nåt. Kan killar nånsin känna sig så här?

Tillslut åt jag upp KRIS-CHOKLADEN som jag köpt till en kompis. Ibland har nöden ingen lag. Jag åt upp presenten. Skönt att det här inte händer så ofta nu för tiden. För några år sen var det här lite vardag för mig. Kanske därför det kändes så läskigt som att ta tidsmaskinen tillbaka till ätstörningens land. Minus en hetsätningsorgie. För jag har känt mig så "normal" senaste åren.

Efter att ha suttit i soffan i en timme så bestämde jag mig för en outfit och put on a happy face (nåja). Jag gick på burleskklubben som "Frida" och inte "Fancy". Det är kanske inte konstigt att man är matt när ens alterego har storhetsvansinne mest hela tiden...