Bridge over troubled water

I finally did it! I maj när jag och Teacher tog buss till honom lovade jag mig själv att jag skulle GÅ över bron en gång under sommaren. Då hade jag väl aldrig anat att jag skulle gå över... och vända.

Det var lite med vemod jag vände. Handlar inte om honom. Jag saknar känslorna jag hade då. Undrar när jag kommer få känna likadant igen. OM jag kommer... Men så klart jag kommer!

På väg tillbaka påminde jag mig själv om hur lyckligt lottad jag är som fått en lägenhet inne i stan. Att få bo i ett av husen bakom träden. Så nära parken. Vattnet. Nära till ALLT.

Tidigare under dagen, dag nr tre i parken, blev i Diablo Codys sällskap. "Den osannolika strippan" var en intressant bok.

Något annat intressant var hur jag bemötte min granne när jag träffade henne innan kvällspromenaden.
- Vad fin du är.
- Tack (jag är konstig som gör mig fin för en promenad)
- Ska du göra något speciellt?
- Jag ska träffa en kompis (jag ska ta en promenad, över en bro, själv!)
- Man ser alltid när någon ska göra något speciellt.
Haha, speciellt I say!!!!!