Hur kan 6 veckor gå så fort? Dags för den sista burleska updaten… Vi övade, övade och övade på vårt ”nummer” och sedan fick vi en kvarts ”piffning” (det borde legat schemalagt tid för både "piffning" och "fotografering" innan vi skulle uppträda med numret en och en. Det mest förvånande för mig är nog att jag såg fram emot det. Jag som rodnade mig igenom högstadiet och som hatat att prata och uppträda inför folk. Jag fick en kick!! JAG!!! Och jag blev som en annan person eller som en annan karaktär. Det var superhäftigt att se hur ALLA tjejerna förändrades! 
När jag la mig på kvällen hade jag samma höga och glada känsla i kroppen av hur modig jag faktiskt är. Och att det var jag och bara jag som var ansvarig för det lyckorus jag kände. Det var STORT. Och jag börjar bli tillfreds med mig och mina ”stordåd”.Nu hoppas, hoppas, hoppas jag bara att jag kommer med på fortsättningskursen där man ska få lära sig lite mera individuella rutiner. Vem vet... en dag står jag där på en scen och ni betalar entré för att se mig ta av mig kläderna, hahaha. Det hade jag aldrig kunnat tro...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar