2013-01-09

Små och stora barn

 
Tjejgänget med familjer hade försenad julfika hos M&O. Väldigt mysigt och gott OCH högljutt med alla kids och deras ballonger och pruttkuddar som de fick i fiskdammen ;-) För en gångs skull tog jag inte på mig rollen som "lektant". Jag orkade helt enkelt inte vara det stora barnet ;-) Yup. Det märks att jag fortfarande är matt efter influensan!

På senare tid har "barn", "barnlängtan" och "barnlöshet" dykt upp som samtalsämnen när jag träffat olika kompisar utan barn. Jag har inte varit den drivande kraften bakom dessa samtalsämnen då jag ju snarare befinner mig i fasen "träffa en man". Jag ser att "ligga" som något kul snarare än en "prestation som ska leda till befruktning". Det är på ett sätt skönt att inte orka bry sig om förmågan att kunna bli gravid eller tänka på sina framtida eventuella barn. Men jag förstår lidandet för dem som drömmer om barn och familjeliv. För det är ju inte så lätt som att bestämma sig för att man är redo... kroppen måste kunna också. Och knoppen måste hänga med.

När jag träffar tjejgänget så påminns jag om att jag är lite av det svarta fåret. Inte att de behandlar mig så men det blir lite konstigt när man hör saker som "Vill man ha ett barn TILL måste man försöka snart för efter är det svårt". Där sitter jag barnlös och äkta man lös och med den ringa ålder av TRETTIOFEM. Men jag är inte där än. Kommer jag nånsin hamna där? Visst, jag har varit med om att mina äggstockar har sjungit lovsång ;-) Jag älskar barn. Men är min lott här i livet att bli mamma? Jag behöver ju inte bestämma det idag. Jag hör inte hur den biologiska klockan tickar. Men jag blir ledsen för dem som gör det.
 
 
 


PS: På fikat tyckte de stora barnen att ballongerna och pruttkuddarna var lika roliga som de små barnen ;-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar