Äntligen! Sjukskriven heltid!

läkaren var nog trött när hon skrev min medicinska bedömning... "trötthey" ;-)

Tydligen ska man behöva gråta för att läkare ska ta en på allvar. Nu menar jag inte att jag fick fram några snygga krokodiltårar, utan jag bröt ihop på en gång när jag skulle svara på frågan ”Hur mår du?”. Bevisligen inte så bra :-(

Sista två veckorna har varit hell. Det märks ju på bloggen. Eller brist på bloggande . Jag vill inte va en neggo person. Men jag har blivit det för nu börjar orken att ta slut. Det har varit svårt att se nåt jävla ljus i tunneln. För hur lång är den här tunneln egentligen? Men...

Jag blev sjukskriven en månad! Hallelujah! Men det är inte tänkt som ”vila” utan jag ska få jobba. Vilket genast gör att jag känner panik och får taggar utåt när jag har svårt att känna motivation till träning och viktnedgång när jag inte ens vet hur man ska komma upp ur sängen!

Men...
Läkaren sa att nu gör vi det här tillsammans. Att det är ett långsiktigt projekt. Och det har faktiskt ingen läkare sagt till mig förut.

-Lungundersökning (min astmautredning, spirometri, hade svårtolkade värden så jag skickas vidare).
-Ny sömnutredning nu när jag har bevis på att jag snarkar (Tack SnoreLab appen!).

-KBT-samtal. Det känns skönt för jag tror faktiskt att jag behöver prata med någon. Sista tiden har ju varit en kamp. Känns som att det alltid är en kamp att bli trodd. Och så min nyfunna sorg över den jag en gång var.

-Jag ska motionera 30-60 min/dag.

-Jag ska kontakta en sjukgymnast för en bedömning av hur jag ska träna.
-Jag ska själv googla hur man kan få simning/vattengympa på frikort (för läkaren föreslog vattengympa vilket jag sa att jag inte har pengar till).




PS: Men som den stora skeptiker jag är har jag svårt att acceptera att läkare (även denna) inte tror att min utmattning/andning/andfåddhet har nåt med sköldkörteln att göra. Hm...