2012-10-27

När utsidan inte visar hur man mår på insidan

Det är nog inte lätt för folk att förstå HUR man mår när man SER UT att må bra.

Jag bloggar om mitt roliga liv. Lägger ut roliga bilder där jag har kul. För mitt liv ÄR roligt. Jag har KUL. Oftast är mitt liv pretty darn fancytastic i och med att jag har världens underbaraste vänner.

Men...

Jag sjukskrevs förra året för "depression" av allmänspryk efter att dåvarande husläkaren skickat runt mig när han inte visste vad han skulle göra åt en "trött tjock tjej som var i en känslig ålder". I och med att jag stod på mig att det var fel på kroppen och inte knoppen så hittade läkarna tillslut lite fel. Bakom mitt fancy yttre finns ett inre som diagnostiserats med; Hypotyreos (sköldkörtelbesvär med låg ämnesomsättning), PCO (hormonell rubbning) och Extrem D-vitaminbrist.

De senaste 2-3 månaderna har jag börjat bli så där trött som jag var innan sjukskrivningen. Men jag tror jag måste förtydliga tröttheten så att ni kan förstå för det handlar inte om att hösten är här. Det handlar om en förlamande trötthet som aldrig försvinner. Inte ens när det är ljust ute. Inte ens när jag varit vaken i timmar. Eller skrattat i timmar!


 

-Jag sover mig igenom alarm.
-Jag kommer inte upp ur sängen.
-När jag väl tagit mig upp så är jag som en zombie.
-Jag blir andfådd av att lyfta händerna i duschen och shampoonera håret...

...för att inte tala om att torka håret!
-Känns omotiverat att sminka sig när jag knappt orkar öppna ögonen ordentligt och ser hur jag ser ut i spegeln ändå.
-Backen upp till tunnelbanan känns som kilometrar. Jag blir andfådd efter halva vägen och måste dra ner på tempot (som inte var något tempo egentligen).
-Jag vågar inte sitta ner på tunnelbanan av rädsla för att somna, så jag står.
-Och jag svettas om huvudet som jag genomgått värsta combatpasset!?!
-Och framme i gamla stan kommer jag på att jag glömde äta frukost. Så jag kanske en macka.
-Men det tar kanske en timme att äta upp den... för jag har ingen aptit.
-Och när jag väl äter nåt strejkar min mage.
-Konstigt nog går jobbandet ganska så bra i och med att jag sitter vid min dator och knapprar in text och väljer ut fina bilder. Hjärngympa orkar jag med så länge inte kroppen anstränger sig.

-Jag skulle ju utöka mina arbetstimmar men som tur var har jag en förstående chef som förstår att min kropp inte klarar mer just nu... och uppskattar det jag orkar göra!
-Oftast skiter sig mina planer om att promenera hem. Kroppen totalstrejkar.

-Den fortsätter strejka i liggläge i soffan för jag måste sova middag.
-Speciellt om jag ska orka med någon kvällsaktivitet.
-Så fort jag gjort något roligt måste jag vila ikapp. Fast vilandet tar över.

-Igår skulle jag sova middag för att orka med en hemmamysmiddag hos Annifrid. Jag vaknade HALV TIO! Powernap?!?
-Så det här med att äta en bra middag blir inte alltid som jag planerat... för att planera går åt helv!
-Det här gör att det inte bara är mina tankar som blir till kaos...

... jag har även ett hem i kaos!
Men städningen läggs oftast år sidan och jag lägger tiden till att städa upp i min grupp Fancy Fatshion. Men jag märker att orken inte riktigt finns till när jag inte alltid orkar vara PK.
-När jag kollar på TV eller kollar min ajfån så blir mina ögon irriterade. Vet inte om det är ljuskänslighet eller en grumlighet men jag får ont i huvudet av ansträngning.
-Och så är det dags att gå och lägga sig igen och tankarna har börjat snurra lite väl mycket... Men än så länge KAN jag som tur var somna när jag ska!

Jag har en läkartid senare i veckan vilket jag väntat på länge! Min doktor vill kunna utvärdera om ökningen av levaxin och D-vitamin har gjort nån verkan... och under tiden går jag omkring och mår sämre!
Jag tror det är nåt mer/nåt annat  (kortisolbrist?) för det känns
 inte normalt att ständigt dippa i humöret, få för låga sköldkörtel- och vitaminvärden och behöva höja medicindoserna hela tiden. Känns ju mest som en ond spiral. Jag vill inte leva ett liv av att må bra i 2-3 månader och sedan må så här hemskt i 2-3 månader.
Jag vill orka ha kul. Jag vill vara jag.
Jag är trött på att få frågan om jag är deprimerad. Nej, jag är INTE deprimerad. Men jag blir trött på att vara så här jävla trött hela tiden!

Snälla hälsan och orken kom tillbaka igen... Och snälla vänner ha förståelse med om jag ställer in saker i sista sekund på grund av trötthet. Jag tror jag klarar mer än vad jag egentligen gör just nu :-(
Tar några tunga andetag och hoppas på att jag vaknar PIGG imorgon... Dreams can come true?

13 kommentarer:

  1. jag har precis hittat åt detta: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hypersomni som jag tycker stämmer in på mig, men när jag läser hur du har det så känner jag igen mig i det också... hmm.. what to do?
    äter också levaxin och fick rådet att höja men jag blev sämre av det (!?) och jag har inte orkat/hunnit ta kontakt med min läkare ännu...

    SvaraRadera
  2. Men kära hjärtanens!
    Inte roligt det där. Hoppas du får svar, och framför allt bra lösningar hos doktorn.
    Tänker på dig!

    Kramkramkramkram!!!!!!

    SvaraRadera
  3. Kram Frida! Jag vet att det här inte på nåt sätt får dig piggare men jag vill bara att du ska veta att du faktiskt på ett sätt har förändrat mitt (och många med mig) liv. Hade jag inte gått med i Fancy Fatshion hade jag nog aldrig lyckats trivas så bra med mig själv.
    Kram igen.

    SvaraRadera
  4. Pubes, min trötthet kommer ju och går i omgångar och sätter sig speciellt på andningen. Tror att jag blir trött för det är jobbigt med minsta lilla ansträngning.

    Ninna, tacktacktack.

    Patsy, vilket fint betyg!

    SvaraRadera
  5. Hej min pappa Thomas Wahlberg är läkare. Han kanske kan hjälpa dig. Ring 08-6401085 dagtid. Här är hans hemsida: http://www.nogg.se/startPage.asp?idHomepage=112862. Säg att du känner Bea hans yngsta dotter.

    SvaraRadera
  6. Låter faktiskt ganska likt hypotyreos och inställning av medicinering. Det kan vara otroligt svårjusterat och ja, det tar månader att bli "stabil". Det är inte ovanligt att just "högpresterande, unga kvinnor" är de som mår sämst och är svårast att ställa in rätt. Tålamod och dra ner på aktiviteter hjälper dig sannolikt. Jag är övertygad om att det kommer att vända! :-)

    SvaraRadera
  7. Oh, glömde fråga om de gjort någon röntgenundersökning på dig, av sköldkörteln (typ CT)? Min bästigaste vän hade problem med andningen och när hon fick luftrörskatarr och knappt kunde andas alls så gjorde de en CT och såg att sköldkörteln var så stor att den tryckte på luftröret... Inte min mening att oroa dig men det kan finnas mekaniskt hinder för luften och med dålig syresättning (vilket du haft/har) så är cirkulationen sämre och kan förklara synpåverkan och andra symtom.
    Använd den energi du har på sånt som får dig att må bra i själen för ju bättre den mår desto lättare är det att återhämta sig!

    SvaraRadera
  8. Ja det kan ju vara så att det "bara" är sköldkörteln. Men det har inte funkat för mig att bara höja dosen. Och att läkarna sen vill nöja sig för att "alla prover är bra" när jag inte mår bra. Och röntgen eller stickprov har de inte velat göra. Antagligen för att mina lungor är bra när jag gör blåstest.
    Får väl ligga på sofflocket och jobba klart på min mustaschatt istället ;-)
    Stor Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis samma problem hade min kompis med sina "fina" värden men hon mådde som en apa....hm...ska be henne kolla lite här på din blogg (om hon inte redan gjort det). Hon sitter på massa erfarenhet. :-) Mitt heta tips kvarstår. Hitta fram till en grym endokrinolog!
      Är inte din fina hatt färdig än? Eller bygger du ut den lite till? :-)
      Krya-på-dig-Kramar!

      Radera
    2. Erfarenhet av andra är ALLTID bra!
      Och jag hade ju tänkt blinda den med stenar och så få den att sitta mer säkert. Det är en ostyrig musche det där ;-)

      Radera
  9. Du har stor trötthet som det "symptomet"? Inga triggerpunkter som ömmar eller så?

    SvaraRadera
  10. Hej Anonym, jag har inte direkt ont i kroppen. Men var hos naprapat idag och då är jag ju spänd i hela nacken, axlarna och ryggen och det gjorde skitont. Men jag vet inte om det är sån smärta du menar. Mer än ont i axlar/hals/nacke?
    Kram

    SvaraRadera