Kärlek och käftsmällar...

Den senaste veckan har varit minst sagt... hm... märklig. Kärlek och käftsmällar om vartannat. Förra veckan beslöt jag mig för att fråga min facebookgrupp Fancy Fatshion hur den har förändrat medlemmarna genom gemenskapen att hänga där. Det var idel lovord. Kärlek. Jag fick gåshud. Grät. Blev helt varm i hela kroppen. Det kändes som att jag var något STORT på g...

Sen EXPLODERADE det. STORT! Och det kändes lite som att jag fick ta käftsmäll efter käftsmäll. Jag har alltid försökt att vara så politiskt korrekt som möjligt. Att ha en vänlig ton. Även om jag kanske faktiskt velat be nån dra åt... Men nu brast det!

Fancy Fatshiongruppen är som min bebis. Det är ett första steg i något som förhoppningsvis kan bli ÄNNU större. Något jag kan livnära mig på så att jag kan utveckla det här till nåt ÄNNU bättre för er som hänger där. Men sånt sker inte över en natt. Så att då liknas vid en diktatur. Diktator. Sovjet. Nä, det tar jag inte! Att jag vill att folk ska bocka och buga. När jag försöker berätta hur mycket jobb jag och mina admins lägger ner bakom kulisserna. GRATIS! Jag vill absolut bli informerad om klädbytesdagar... för att ha koll på vad som pågår (ifall det tex uppstår klagomål på någon efteråt). Och för att så klart kunna medverka. Jag sitter inte vid datorn dygnet runt och även JAG missar saker som skrivs!
Det är ingen sekt. Man får gå ur. Man får starta egna grupper. Bloggar. OOTD. Whatever. Man behöver inte fråga "Får jag skriva det här". Min tanke är och förblir att det är en viktfri zon! Man säljer, köper, byter kläder. Men man utbyter även tankar. Och oftast har jag en tanke bakom varför jag säger ja eller nej. Och den tanken är inte ”jag ska bestämma!”.
Men jag kommer bestämt bli arg om någon ”snor” mitt varumärke. Patenterat eller inte.
Jag erkänner att jag absolut gillar att få ”tack”. För ärligt talat har jag gjort något stort! Idag är gruppen en självklarhet för många. Men tänk till lite innan vilket arbete jag och mina admins lagt ner innan du slänger ur dig vad/hur jag BORDE göra istället! Och att säga att det finns dom som är så rädda för att skriva sina åsikter av rädsla för att bli utslängda ur gruppen. Tja... enda gången vi stängt av medlemmar har varit om de blåst andra på pengar/plagg!

Jag uppmanade alla som tyckte i det tysta att de kunde maila mig anonymt så lovade jag att svara på deras frågor. Men det kom inga mails...

Eller jo, det kom massa härliga peppande mails! TACK!!!!

Sen valde jag i början att veckan att lägga ut ett ärligt blogginlägg om ”varför just jag blev tjock”. Och bilder på min kropp. Ur alla härliga osmickrande vinklar. Det var alltså inte en historia från a till ö om hur många kilo jag lagt på mig när och varför. Utan mer en livresa om hur jag som tror på ödet (står faith intatuerat på handleden) förstått varför jag hamnat just här. Och varför nu. Och i denna kropp. I denna tjocka kropp.

Och det visar sig att det finns få saker som provocerar så mycket som en tjockis. Tänk att vi idag 2012 blir chockerande över att se en kurvig tjej i bikini. Ja dom finns. Vi finns. Jag finns. Men i och med omgivningens reaktioner finns det ännu fler som aldrig vågar ta plats på tex en strand. Och när till och med människor i min närhet reagerar så starkt över stora kroppar förstår jag att vi är en bra bit på väg till acceptans av olikhet.

Varför jag valt att sätta stämpeln på mig som ”Fatshionista” är att det är ett begrepp som har ett relativ positiv klang utanför Sveriges gränser. För om jag skulle kalla mig ”Fashionista” är oddsen stor att de stora tjejerna inte skulle hitta hit. Men... Jag vill inte bli en ”rikstjockis”. Eller vara ”tjockisarnas ansikte utåt”. Eller ”den där tjocka bloggaren”. Det är liksom inte mitt mål. Mitt mål är inte att bli fetare. Att promota en ohälsosam livsstil. Men mitt livsmål är heller inte längre att gå ner i vikt och bli smal. För smal är lycklig. Nä, min tanke bakom min blogg och min grupp är att visa att ”DU duger precis som DU är oavsett om du är tjock eller smal svart eller vit eller...”. Jag har mest erfarenhet av att vara en tjock vit fd ätstörd blyg exhibitionist.

Helt krasst vill jag vara den förebild jag saknade när jag växte upp. Den personen som med ärlighet och härlighet vågar berätta om hur jävla fantastiskt livet kan vara om man vågar ta för sig men också visa upp baksidan. Och då menar jag inte bara min finniga ärriga rumpa ;-)

Jag är tjock. Jag har hängbröst. Olika stora bröst till och med! Hängmage. Hårväxt. Skägg. PCO. Hej å hå. PMS. Problem med sköldkörteln. Problem att gå och lägga mig i tid. Har lidit av ätstörningar och det finns så mycket bristningar på min kropp efter all viktuppochnergång att jag tappat räkningen. Jag har humör. Humor.
Och så har har jag ett stort hjärta. Och stora hjärtan har plats för mycket kärlek. Men det känns desto mer när man blir trampad på. Speciellt av dem man tycker om. Men jag tänker fortsätta vara en god människa. Ge och du får tillbaka. Och får du inte det... byt umgänge! För människors tjockskallighet är svårt att göra nåt åt... Men jag har insett att mina ”svagheter” är min styrka!!!

Kram The D