2012-07-31

Varför just jag blev tjock DEL TVÅ

När jag skrev mitt inlägg häromdagen var det för att peppa nya bloggläsare och nya medlemmar i fancy fatshiongruppen som inte känner till min ”historia”. För de osäkra som tror att jag föddes med världens största självförtroende och vaknar varje morgon och känner mig snygg. För dem ville jag visa att det aldrig är försent att förbättra sin självkänsla. Det var inte för att visa upp en halvnaken bild och få tusentals likes. Ett inlägg där jag bad om hjälp att gå ner i vikt. Där jag klagar på mitt utseende. Där jag, buhu buhu, säger att jag aldrig kommer att träffa mitt livs kärlek för jag är för tjock.
Jag VAR den personen. Jag var den tragiska spillra av ett liv väldigt länge.
Men jag är det inte längre.
Och det var det jag ville visa.
Att jag är tjock. Glad. Snygg. Lycklig.
Det var ingen propaganda för att man ska vara tjock. Men att det ska vara okej att vara det!

Lägger man upp något online så får man vara beredd på kritiken. Men jag hade nog inte väntat mig någon när jag mest får bloggkärlek.

Jag. Hade. Fel.

Jag omger mig ju idag med många stora kvinnor som också vågar (vill) visa sina kurvor istället för att dölja dem. I min värld är kurvor idag till för att visas. Jag glömmer att inte alla tycker så. Inte ens alla mina vänner. Inte ens när det gäller mig. Därför var det lite av en käftsmäll när en fd gymnasiekompis uttalade sig negativt om feta människor i kommentarer på min facebookwall. Att de bara har sig själva att skylla på. Att de inte är glada utan tröstäter i sin ensamhet och försöker accpetera sin fetma istället för att göra nåt åt det. Men också personligt om mig, min viktuppgång, hur lite jag rör på mig.

Jag. Blev. Chockad.

Det tog.

Känns fortfarande.

Och det känns INTE peppande!!!
(vilket jag faktiskt tror var hennes avsikt?!)

Minns en annan grej för flera år sen när man kunde beskriva kompisar anonymt på facebook. Någon beskrev mig som ”Tjock men glad”. Inte ”Tjock och glad”. Utan en ”vän” reagerade alltså på att jag var så glad fastän jag var tjock.
Inget provocerar tydligen så mycket som glada tjocka människor.
Eller jo kanske glada tjocka människor som äter?

Jag gillar att äta för jag har tillbringar tillräckligt många år av att inte äta alls.
För jag är uppväxt med att det är fult att vara tjock.
Det betyder också att jag indirekt blev fulare ju tjockare jag blev.
Slå den värdelösa känslan liksom?
Ihop med kommentarer som att ”killar gillar bara smala och snygga tjejer”. Hur lätt är det att våga tro att någon verkligen kan tycka om en då?
På riktigt?

Och när jag äntligen släppt all sån inpräntad bullshit är det ändå folk i ens vänskapskrets som tror på alla fördomar om tjocka.

Övervikt kan så klart vara en hälsofara. Det kan vara ohälsosamt. Leda till sjukdomar. Dödlighet.

Jag erkände att jag delvis är överviktig nu för att jag är för lat för att göra nåt åt det.

Men varför jag är tjock är inte EN orsak. Det har flera bakomliggande orsaker.
Men nej jag tänker inte skylla på mina hormonrubbningar eller mina föräldrars traumatiska skilsmässa som fick mig att börja banta och va en duktig flicka istället för att visa känslor och sörja.

Men jag har sörjt klart nu!

Jag tänker inte blicka tillbaka på ”Om jag ändå hade...”.

Jag är här.

Nu.

Jag ska få synas. Jag ska få ta plats. Jag ska inte behöva gömma mig för att jag är tjock.
Jag ska få klä mig snyggt. Få skratta. Ligga. Dansa.
Jag nedvärderar inte mig själv genom att accepterat att jag ser ut så här nu!
Jag har fattat varför just jag blev tjock. Vartför mitt liv lett mig hit där jag är idag.
Genom att dela med mig av mina erfarenheter har jag fått andra osäkra tjejer att också våga ta plats. På burleskscenen. På stranden. På Stan. I sängkammaren?
Det finns de som får mod när de ser (bilder på) mig. Och inte ser felet (fettet) som måste rättas till (försvinna).

Jag säger inte att jag ALDRIG kommer gå ner i vikt. Men om det händer är det för MIN skull. För MIN hälsa. Och inte för att någon annan tycker att jag blir snyggare då! För smal är inte lika med snygg. Och smal behöver heller inte vara hälsosam. Och det finns faktiskt överviktiga människor som tränar. Ofta.

"Så varför just JAG blev tjock"?!? Det var en genomtänkt rubrik och slutkläm. Att vända ett budskap som är så laddat till något positivt. Och det är också intressant att av hundratals läsningar, likes och positiva kommentarer är det alltså en ”dislike” jag hakar upp mig på... Antagligen för att det var en vän. Och om inte vänner kan se att jag är tillfreds med mig, min kropp och mitt fat acceptence... hur ska då resten av omvärlden göra det?!?

11 kommentarer:

  1. Åh, Frida vad du fångar! Allt som jag trott mig kommit förbi men kanske bara puttat åt sidan igen. Du är vacker både på insidan och utsidan. Lova att du säger till om du någon gång passerar gbg?! Många kramar!

    SvaraRadera
  2. Helst skulle jag vilja se folk som kommer med de idiotiska kommentarerna du har beskrivit i början av inlägget, göra egna bloggar och i deras tappning skriva inlägg med titlar som "Varför blev just JAG dum i huvudet" och liknande, (förlåt, jag kan inte låta bli att bli sarkastisk när jag blir så provocerad) Men ärligt talat, det förvånar mig till det yttersta hur det fortfarande kan råda så otroligt mycket idioti kring hälsa och vikt idag som det gör och hur det fortfarande kan "accepteras" att kläcka så fruktansvärt debila kommentarer och tro att det är okej.

    Igen Frida. Du _är_ så underbar att jag känner en lätt idoldyrkan till dig, självklart på det balanserade och inte alls creepy sättet ;)

    SvaraRadera
  3. Hej! Jag brukar läsa men inte kommentera men tänkte jag skulle slänga in en nu ändå. Ville bara säga att jag tycker du verkar awesome, du är med på min lista över peppbloggar! Jag har gått ner mycket senaste året och är inte direkt tjock längre men kämpar fortfarande(eller snarare nu mer än nånsin) väldigt mycket med min självbild, och bloggar som din hjälper verkligen! Jag har haft "turen"(trodde jag) att omge mig med människor som inte brytt sig om min vikt eller kommenterat mitt utseende, men nu när jag gått ner(typ 40 kg på ett år så ganska mycket) verkar det vara fritt fram att kommentera hur jag såg ut innan. "Så fin du är NU" "Du ser så mycket fräschare ut än förut" "Kläderna sitter så mycket bättre på dig nu" "Du är en helt annan person"(vem FAN tror att nån är en annan person för att dom är smalare för övrigt..) osv osv. Ärligt talat har jag mer komplex för min kropp nu än innan, för om jag av nån anledning skulle gå upp allt igen är jag nu väldigt medveten om vad folk tydligen smygtyckte om mig innan, och det skrämmer mig. Jag vet inte om man själv måste ha tillhört en estetisk minoritet(eh :P) för att acceptera andra som dom är, för jag har varit överviktig hela mitt liv och har aldrig tänkt på mina vänner och bekanta som nåt annat än fina, eller möjligtvis trötta eller ledsna, men aldrig granskat deras utseende med kritiska ögon. Suck. Då hjälper det som fan att gå in och läsa din blogg och flera du har länkade med, tjejer som bara lever och försöker må bra för sin egen skull, och som inte är rädda för att dela med sig. Dit vill jag också komma! Tack för en bra blogg, keep it up =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Malin!
      Så jag kan relatera till din tanke om det där med rädslan om att Gå upp igen. Jag vägde som mest 100 kg och idag när jag ligger på blygsamma 73 (till 160 cm) kan jag dock ge en liten positiv input till dig! Jag har som minst vägt 50 kg och när jag vägde så så kom ju alla de där kommentarerna du beskriver om hur man blivit finare etc mm. Sen när jag började gå upp i vikt igen så kom alla tankar om att jag blivit ful och värdelös igen. MEN jag har nu börjat våga visa vem jag är igen, ha utmanande bilder (för det är ju grymt provocerande med bilder som visar nakenhet när man inte ser ut som Kate och modellerna)och fina kläder, så har komplimangerna börjat hagla. Visserligen inte så fasligt mycket i det publika rummet men fler av mina bekanta från den tiden när jag var smalare har nu sagt att jag är tio gånger snyggare nu än då. Det är inte fråga om "gillar inte spinkiga" och således hets mot smalhet det är frågan om, för jag var rätt kurvig även som smal. Men det samtliga har påpekat är det snygg-skiljande nu mot då, är min utstrålning. Jag ser mindre stressad ut, och tro fan, jag räknar inte varenda jävla kalori längre. Och uppenbarligen är det sexigt och fint att ha någon form av mer avlsppnad stil till sig själv och vikten.

      Jag hoppas verkligen det här framstod som lite peppande,det var min mening i alla fall (och tack för Utrymmet här Frida)

      Radera
    2. Jag älskar dig för att du är du och jag blir så upprörd när jag läser vad du skriver. Hur kan någon säga så? Jag blir upprörd också över att jag inte går omkring och tänker på folks kroppar hela tiden. Det är deras hjärtan jag är intresserade av! Jag vill inte tänka Frida är tjock och glad (och det gör jag inte heller) utan jag vill tänka där är Frida, gud vad hon är glad! Jag blir så trött på att vi ska behöva ursäkta oss för att vi väger vad vi väger, hur intressant är det egentligen?? Fina människor är fina människor, thats it! Fan att det alltid ska vara sådant fokus på vikt. Vem bestämmer vad som är för mycket?

      Smala människor OCH "normal" stora människor blir ju också sjuka. Det är helt enkelt farligt att vara människa! Huvudsaken är väl att man lever och mår bra? Stor som liten...hur kan en större människa vara provokativ för en mindre människa? Jag tror bestämt att det handlar mer om dem än om "oss"!

      Frida jag älskar att du gör det du gör för alla tjejer därute, jag tycker verkligen att det borde uppmärksammas. Den enda jag skulle vilja påminna dina läsare om är att (och nu vänder jag mig till dem/oss): "Kom ihåg att Frida inte är mer än Frida, en människa, som förtjänar det bästa MEN som (tyvärr) inte är en supermänniska utan känslor och problem. Vad vill jag säga med detta? Jo, att hon är som oss, en bra tjej (internt skämt) som bestämt sig för att inte spela spel eller hålla käft om sådant vi andra (fegisar) inte vågar tala om, skägg, utslag, morgonfrisyrer etc. Ibland skäms jag för att jag inte vågar tala om mina skelett i garderoben, som att jag t.ex. har hårväxt på halsen...hm...skägg (oj, skrev jag det)!!!

      Jag pladdrar märker jag...känner bara så mycket men har svårt att vara tydlig...Vill nog bara säga att en del människor borde hålla käft och att Frida är min älskade Frida, just så fin som hon är, ingen Gud, ingen övermäktig människa utan Frida, härliga Fancy Lane.

      Love You!

      Radera
  4. Jag känner igen det där. Vad fin du har blivit. Du är så söt nuförtiden. Jaha..var jag ful då.Förut ? Okul skulle jag vilja säga om sådana kommentarer.

    SvaraRadera
  5. Jag älskar dig Frida och du är så underbar, fin, härlig, rolig och vacker.
    Jag är stolt över dig!

    SvaraRadera
  6. Darling, gick in på FB och läste. Vad är detta för människa? I min mening är man, i "vår" ålder inte samma person som man var i gymnasiet. Vad är det som får henne att tror att ni är "vänner"? Eller var är väl rätta ordet. Chockad över människors synsätt, eller rättare sagt kvinnors synsätt 2012. Varför?

    SvaraRadera
  7. Ugg :-/, först nu bestämde jag mig för att läsa tråden på facebook (har undvikit det för att jag varit övertygad om att jag skulle bli arg) och jo, arg är bara det minsta man kan säga. Jag fattar inte hur folk kan tro på allvar att de hjälper till med såna uttalanden.

    SvaraRadera
  8. Frida,
    Du är otroligt modig! Din blogg är fantastiskt fin, ärlig och med lika delar humor och allvar blir det hela fantastiskt! Keep it up!

    SvaraRadera
  9. Köpa Kamagra utan problem på www.intimleksaker.se
    De har bara Kamagra tablett för tillfället, men fungerat klockrent varje gång. Rekommenderar SEXLEKSAKER www.intimleksaker.com

    SvaraRadera