Komplimanger och utskällningar!?!

Jag CHOCKAS över hur vissa människor beter sig mot "tjockisar". Vad har man för rätt att
1/nöffa
2/skälla ut folk man inte känner för att de har kort jeanskjol, vita leggings och lila skor?!? True storys man får höra i min Fancy Fatshion grupp.
Och de som tydligen är värst mot sina medsystrar är äldre kvinnor/damer.
Jag blir mörkrädd. Och då snackar vi verkligen mörkrädd och inte bara a la "jag blundar när jag går förbi tjockisrutan".
Jag har ju varit min egen värsta fiende och är ju den person som sagt (tänkt) de grymmaste sakerna om mig själv. Det finns nog inget hemskt som jag inte hann tänka om mig själv fram tills jag fyllde typ 30.
Men tänk att bli påhoppad. På stan. På tunnelbanan. På fiket.
F Ö R N E D R I N G E N!
Förnedringen av att andra människor hör... och inte gör något!
Hur fan plockar man upp den lilla spillra av sitt liv och går därifrån med högt huvud. För hur många gånger kommer man på det där rätta att säga tillbaka?!? Eh... aldrig?!?
Och det här med storlek. Hur vet en främmande människa vad någon annan tycker, tänker och känner om sin kropp? Bara för att man är tjock behöver man inte vara dum, lat och lukta illa och önska att man kunde gå ner i vikt.
Jag erkänner att JAG ÄR LAT. Och jag erkänner att om någon sa att jag kunde få vakna med P L A T T  M A G E skulle jag ta chansen! ;-) Jag älskar sötsaker och tränar alldeles för sällan (typ aldrig ;-) Men flera av mina kurviga väninnor gillar gymmet. Jag är mera i "acceptera-stadiet". För man kan vara stor OCH snygg. PUNKT! Inte alltid att en stor kropp är en öm punkt.
Med tanke vad jag fått höra sedan jag startade gruppen så har jag varit lyckligt lottad som egentligen bara fått höra fina saker om mig själv. Även om jag inte alltid trott på dem ;-)
Något som är talande är när jag står på tunnelbanan och läser den senaste "påhoppskonversationen". Jag kände mig uppeldad och blev extra irriterad av att känna mig "uttittad" av en tjej (lång, blond, smal karriärkvinna). När jag ska gå av klampar hon fram till mig;
"Du..."
(jag tror så klart jag ska få höra nåt negativt med tanke på diskussionen).

"Snygg frilla! Helrätt på dig!" .
Ridå!
Så det finns folk som faktiskt kommer fram och säger fina saker också!
Inte bara den här dan. Utan jag fick komplimang för min svartvitprickiga klänning av en ung tjej på ett bageri, och för blommorna i håret av en pensionär vid busshållplatsen (hon vågade knappat möta min blick när hon sa det... men hon vågade säga det!).
Så låt oss hoppas att våren gör våra medmänniskor mer vänligt inställda. Får dem att våga gå fram och ge komplimanger och kärlek istället för att dela med sig av sin skit! När sa DU nåt fint till NÅN sist?♥