Söndagssjälvbestraffning?

WTF!?! Skulle inte jag stå i Bandan och sälja prylar??? Nä, men jag sover. Länge. För länge! ARGH!!! 3-årskalaset tog visst på krafterna. Och nu har prylarna tagit över lägenheten... igen!

Så det blev en dag av självbestraffning! Nu pratar jag inte om den sorten att hetsäta, kräkas upp maten eller skära sig själv. Utan den här sorten av när något inte blir som man planerat. Och man liksom blir f ö r l a m a d. Och jag får den här känslan av att jag bara vill lägga mig ner, sparka med fötterna i golvet och stortjuta som ett litet barn. Men jag är vuxen och pms:ig (fast det är helt fel period i månaden). Så istället blir jag p a r a l  y  s e r a d. Denna gång i soffan. Stirrar upp i taket. Skulle kunna ge mig själv en peppande spark i ärslet. "Kom igen nu Frida!!! Gå upp nu! Duscha! Packa ihop prylarna! Du hinner stå på loppisen halva dan!" Men väljer att inte göra det. Why?!?!?
 

Har en inre konflikt med mig själv om att jag numera försöker undvika stress i mitt liv. Men ingen människa kan ju undvika stress helt. ALLA ställs ju inför stressade situationer vare sig man vill eller inte. Skillnaden är väl HUR man hanterar dem?

Att vara med på loppis dan efter en riktig fest är inte det smartaste, men jag var ju smart nog att gå hem från festen tidigare än de andra showgirlsen för att komma upp i tid. Men… jag är nog ändå arg på mig själv för jag borde kunnat ”räkna ut” att det skulle bli så här. Den här veckan när jag känt mig piggare har jag liksom överdoserat både trevligheter och måsten (men man MÅSTE inte 1/frosta av frysen 2/laga storkok köttfärssås 3/baka muffins SAMTIDIGT!).
Jag hade kunnat förbereda allt inför loppisen och inte bara märkt upp och packat hälften.
Och varför somna med mobilen på ljudlöst?
Det handlar ju om inställning. Och jag undrar varför man nästan gör saker för att sabotera med flit för sig själv. Är man inte värd att lyckas?

Måste komma ihåg att tänka på mig själv som ett batteri. Vad tar min energi? Vad laddar jag upp min energi med. Fråga sig själv, är det värt det?!?
När man inte vet svaret ligger man kvar på soffan…

… ett litet tag till…

Och sen när man väl hasat sig upp och gör lite "nytta" så ramlar en klädstång ner.
Och man har sönder salta katten glaset.

One of those days...