It all ends here 3

Nåt av det jobbigaste som finns är ju när man måste säga adjö till favoritkläder/säkra kort. Min svarta Cubusklänning har tjänat mig väl genom åren. Den var så välanvänd att den var helt nopprig och båda axelbanden gått av. Men när jag hade på mig den när jag skvallermysbrunchade med forna grannen Elin insåg jag att jag numera förknippar den med trötthet och ångest. Förutom allt roligt klänningen varit med om (burleskfester, dejter, resor) så var den det plagg jag bodde i när jag mådde som sämst på jobbet. Det var nästan en livlina som som passade till alla koftor och alla humör och alla kroppsformer (tjock eller tjockare). Jag kände att nu är det dags att säga hej då till all gammal ångest. RIP den lilla svarta. Jag kommer kanske aldrig hitta nån som du igen...