Tinar upp...

Jag vet inte om det är fluxetinet, d-vitaminerna, b-vitaminerna, kinesiologin, stresshanteringsgruppen, samtalen under min sjukskrivning men äntligen börjar jag känna att någonting händer inom mig. Jag känner mig inte alltid "nyvaken". Den tunga huvan är inte alltid på. Jag blir inte andfådd av allt. Jag orkar andas. Och jag orkar göra upp planer. Ska dock inte gå från noll till hundra nu! Step by step som sagt. Bara underbart att stegen känns lite lite lättare!!!