Trip down memory lane...

Ibland behöver jag kanske påminnas om vad jag gjort. För det fanns en tid innan jag lät tröttheten ta överhand då jag orkade dansa på bröllop. Firmafester. Källarklubbar. Och festival! Då jag orkade öva nya danssteg och sy paljetter och frans. Nu känns det mest som att folk ser mig som en "burleskkaraktär" än "burleskdansös". Någon som står i publiken och supportar och fotograferar alla andra snarare än stjärnan på scen. Känns lite sorgligt. Men jag kan inte riktigt slåss mot utmattning just nu. Det är bara att kapitulera och vila om jag vill fortsätta kunna stå på de dansanta benen.
Here's a little reminder of what I've done. Kanske orkar jag göra det här snart igen?

Jag dansar helst klassiska rutiner till sånger från moderna artister som har fått en old school touch