Jag har ett jobb som innebär att jag gör allt för alla andra. Jag har valt det själv. Vilket kanske inte ger mig rätt att klaga? Jag tycker jag är (eller iaf har varit) en bra "mamma/spindel i nätet/orakel". Men sista tiden har jag verkligen börjat tvivla. Nästan fyra år av att serva andra. Men vad får jag för det? Blir mest tagen för given. Och tillsagd om jag missar nåt. De som visar uppskattning är de andra "bottendjuren". Vilket får mig att undra NÄR på karriärstegen man slutar tacka andra och slutar behandla sina medmänniskor med den respekt de förtjänar. Dags att jag reclaimar det. Respekten alltså. Och slutar söka bekräftelse på att det jag gör är bra. Sånt ska man ju veta. Det ska sitta i ryggraden. Men ryggraden... vart sitter den?
Man behöver inte ge blommor. Man behöver inte hylla mig på fejjan.
Det är ju så enkelt. Fyra bokstäver. T A C K .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar