Vad hände? Jag börjar fatta att man inte kan ha koll på ALLT. Men ibland känns det inte ens som jag har koll på läget. Vem är jag liksom? Det har nog blivit så att folk börjar bli vana vid att jag säger "nej" att de inte frågar mig om saker för att tanken inte slår dem att jag kanske svarar "ja". Jag börjar bli sur. Bitter. Avundsjuk på vad andra får göra. Fast jag fysiskt aldrig skulle orka göra det själv. Dansa på burleskloppisen tex. Dela ut flyers för Lee Soiree. Jag tackade ju ta mig tusan nej att gå på premiären av Lee Soiree. Fast kanske är det inte avundsjuka? Kanske är det egentligen en sorg över förlusten av den person jag en gång var?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar