"Känslig ålder"

Jag tröttnar på mig själv när jag skriva trötta inlägg om hur trött jag är. Men jag ÄR trött. Jag har varit trött i ett år. I ETT  JÄVLA ÅR. Jag är inte mig själv. Jag tittar mig i spegeln och känner inte igen mig själv. Den enda gången jag känt mig pigg var i Las Vegas. Ja ni fattar. Det är absurt! I syndens näste var jag utvilad :-)

Men... hur trött jag än är kan jag ALLTID vända den allra mest deprimerande hemskaste bizzaraste situation till humor. Det är nog mitt starkaste vapen (och min största skyddsmur).

Jag tackar min husläkare för alla framtida skämt genom hans okänsliga kommentar "Du är i en känslig ålder". Han menade på fullt allvar att jag är deprimerad för att jag är 33 år och inte har man och barn. WTF!!!! Vad vet han om vad jag vill ha ut av livet? Jag kanske får ligga med olika killar varje helg och inte alls gillar barn?

Husläkaren började besöket med att säga "Jaha, jag vet inte riktigt varför du är här". Fast jag mailat med honom tidigare att jag måste få en akuttid för att en gång för alla hitta vad som är fel på mig (mer än felet att jag är singel och barnlös då så klart... OCH överviktig!). Hans prover i början av året visade ju inget "fel" och det stod han fortfarande på sig trots att andra läkare efteråt upptäckt att jag har PCO, högt blodtryck och sköldkörtelproblem (det sistnämnda tvistas det om så jag fick tjata om att få ta ett nytt prov, han tyckte att jag bara skulle sluta med medicinen för det måste vara labbet som gjort fel).

Han sa så många osmidiga saker att jag inte visste om jag skulle resa mig och gå därifrån, ge honom en smocka, börja storböla eller skratta hysteriskt? Istället blev jag väldigt kall och sakligt lugn. Kanske därför han försökte sig på nån slags stand up för att ta reda på hur DEPRIMERAD jag är? Jag sa ”Jag skrattar varje dag och hur mycket du än försöker få mig att skratta just nu så kommer du inte lyckas då jag tar det här på allvar.” Hepp!

Dum-i-huvudet-läkaren skulle skicka remiss till psyk så jag får prata med någon. Jag kände bara att ”ja gör det gubbjävl så kanske där är nån som LYSSNAR på mig”!

Han avslutade besöket med att säga "Jag hoppas du går härifrån och känner dig nöjd".
Mitt svar? "Nej"!