Det är konstigt egentligen. Man kanske kan tro att det största med burleskfestivalen var att få stå på Berns scen... men det var det inte! Störst av allt är...vänskapen och gemenskapen!
Påminnelsen om alla dessa fantastiska vänner jag har fått. Genom danskurserna, klubbarna, min blogg (tänk att jag på lördagen hade en adoria sovandes här tack vare att hon en gång googlade och hamnande på min blogg och bestämde sig för att gå samma kurs) och det knasigaste av allt... genom klädförsäljningen för att komma till Vegas (jag sålde kläder till främlingar och några månader senare kommer Annsan och Karin och supportar mig på Berns!). Men också de fantastiska vänner jag redan har (speciellt Nyköpingsbästisen och hennes kärlek). Som alltid tror på mig... även när jag inte gör det.
Kanske därför det kändes som ödet att få chans att gå ”the ultimate selfconfidence workshop” med World Famous *BOB* nu. Det var som ett års terapi på två timmar. Precis vad jag behövde Och jag tror det kommer leda till ännu fler underverk för min personliga utveckling.
Och vilken utveckling burlskscenen har haft sedan jag började och typ ingen visste vad det var och tyckte jag var tokig (men modig!) som gjorde det! Och det burleska nätverket bara fortsätter att växa!
Jag tackar the amazing Knicker Kittens för all själ och hjärta de lagt ner för att få ihop det här. Hoppas vi ses på Berns igen nästa år!!!
Naaww! Fick en tår i ögat när jag läste detta inlägg. Glöm aldrig att DU OCKSÅ är en fantastisk vän till MIG och MÅNGA andra!
SvaraRadera