Strass eller stress?

"Jag är orolig att det handlar mer om stress än om strass ;-)"
Skrattade högt åt Thersies sms - även om hon säkert har rätt!

Det som jag först trodde handlade om mina tankar om att jag just nu känner mig lite för fet för att va bekväm med att stå på scen är nog inte alls den stora issuen.
Visst, jag kunde inte öva. Gick bara inte. Klarade liksom inte av att se mig i spegeln på det sättet. Eller sätta på mig danskläderna. Eller TA AV MIG kläderna! Helt ärligt talat inte ens ORKA TA FRAM VÄSKAN! Och tanken på vetskapen om att folk skulle fotografera och filma and who knows vart det hamnar sen?????
Jag ville va pepp. Jag ville tycka det är världens chans för mig. För jag tycker det är coolt att få dansa på en tatueringsmässa. Supercoolt till och med. Men det ändrar ändå inte ångestkänslorna. Fan! Burlesken var ju det som gav mig motsatta känslor förut!!!
Nä, det handlar nog inte om burlesken. För den VILL jag faktiskt fortsätta med hur konstigt det kanske låter???
Jag känner inte igen mig själv. Varken min spegelbild eller hur min kropp fungerar. Jag är alltid trött. Matt. Men vet inte om jag är utmattad av livet eller om det faktiskt är något ”fel” på mig och att det är därför livet inte är lika lätt längre????? Diabetes? Struma? Järnbrist? HJÄRNBRIST???? Känner mig ”dum” också för jag hänger inte med på samma sätt som förut. Är inte effektiv. Kanske bara är ännu fetare och orkeslös? Men... ska gå och ta massa prover.
Fingers crossed!
I want to be both Fancy and Frida again!!!!