Crush

Fan, fan, fan. Känner mig som en teenager (undra vem av oss som är den äldre????). Blir fjantig. Sotis. Hoppar mellan aspå och avvaktande. Rena rama Dr Jekyll n Hyde. Guuuud så jobbigt. Jag tror jag lägger ner. Jag hatar när jag inte kan styra över mina känslor. Men jag antar att det är då det är på riktigt? Och då spelar det egentligen ingen roll vad den andra personen känner. Utan att jag vågar erkänna att jag faktiskt känner nåt för nån. Men nu är det ju inget seriöst. Och det kommer inte bli det heller. Men jag tror dock att jag måste tala om för det lilla livet att sluta vara så himla fantastisk så att min lilla crush kan gå över! ;-)

Däremot är det ÄKTA kärlek till min inspelningsbara digitalbox nu när vi lärt känna varandra ;-)