Om en vecka!!!!

Okej att jag är halvdöd idag men nästa vecka står jag på scen (tillsammans med Sveriges burleskelit) när Burkläsk firar 1 år. Ni missar väl inte kalaset? 

 

Tre statusar om flunsan

Nästa år hoppas jag att jag slipper tråka ut er med mina sjukdomssatusar och istället hålla mig till sjukt roliga! Men förkylning from hell? Flunsan? Why? Och varför är jag så jävla envis? "Jag ska bara ut och handla". Jojo. Rosslade som en gammal gubbe när jag lyckats ta mig upp för backen! Men nu har jag iaf MJUKT TOAPAPPER att snyta mig i! Och fler ipren! Och goda halstabletter! Hallelujah!!!

Jag skulle berätta att jag smörjt "eight hour creme" på läpparna och näsan och att jag inte känner någon doft (stank). Men jag började prata om "after eight"... Jomenvisstsåatt...



Trodde inte jag räknades till den jobbiga slemmiga typen... Ack så fel jag hade... Host. Host. Host.

Insnöad... på prover!

 

Snacka om att ens prioriteringar ändrats när man blir lycklig över att få ta prover. Att få ta flera rör blod (damn you Nugget som leder ligan med 12 rör!!!!). Jag begav mig iväg vårdcentralen innan jag fattat att det var snökaos!

´
Men i och med att livet aldrig är enkelt så blev jag också TOKFÖRKYLD igårkväll. Influensavarning? Det var som att någon slog på en knapp! Kändes verkligen som en stor tyngd släppte från mina axlar i och med att en läkare lät mig ta prover. Det är verkligen fascinerande hur kropp och psyke fungerar...

Nytt läkarbesök som ledde till provtagning!

Först och främst; tacktacktack! Tack för all kärlek och omtanke från irlvänner, onlinevänner och från anonyma bloggläsare. Genom ert pepp och engangemang så orkar jag stå ut med min situation. Det får mig att orka stå på mig. Jag är inte sjuk i huvudet. Jag ÄR sjuk!

Igår hade mamsen ordnat så att jag fick ta över hennes läkartid hos en ny läkare i ena Hötorgsskrapan (fast hen fick ett återbud så vi kunde gå båda två). Läkaren skulle vara specialist på sköldkörtelsjukdomar hade mamsen hört... men det stämde tyvärr inte. Så vi kan väl säga att de första minutrarna blev jag nedstämd när man återigen fick bemötandet "Vad gör du här?".

Men...

Jag bet ihop. Jag bröt inte ihop. Jag drog in klorna. Och bad en inre bön samtidigt som jag bad om hjälp. "Även om du inte kan ha mig som patient framöver, vad kan du hjälpa mig med idag så att jag kommer vidare?". Jag berättade kort om min 4 (el är det 5?) år långa trötthetshistoria. Jag visade A4-pappret med symptom. Hen sa "Jag hade en patient som dig en gång... men vi hittade aldrig någonting". Jaha... det känndes ju inte så optimiskt direkt. Men hen ville ändå att jag skulle begära ut min journal så att han kunde kolla igenom den för att se om han fick några nya "idéer". Och det tar jag tacksamt emot!

Och...

Jag får ta prover!!! :-D

-B-vitaminer
-Järn
-Gluten
(man KAN vara överviktig och glutenallergiker... men det är mer ovanligt)
-Sköldkörteln
-Och lite annat "smått och gott"

De två provtagningslapparna jag fick med mig kändes som världens mest värdefulla dokument. Kanske svaret på ohälsan på två bitar papper? Jag hoppas bara att proverna visar något. Men jag skulle vara väldigt förvånad om de inte gjorde det...
Om jag inte hade varit så trött så hade jag dansat av glädje... men jag gör det inombords!!!

min nya vardagslook - nyvaken mullvad i glasögon som immar igen

Det SER inte bra ut :-(

När jag trodde att det inte kunde bli sämre... Guess again!!! Men om Hen där ovan tar... Så borde hen ge mig ett bra läkarbesök!! Okej?!? Nu har jag ju offrat synen liksom! Men tur man har reserver att ta av. Både glasögon... och skratt!

PS: Kommer ni ihåg den andra glasögonincidenten?
http://fancylane.blogspot.se/2009/12/drommar-i-kras.html

Mer Mrs Murphy merch

Mrs Murphy har börjat sälja massa merch på zazzle. Spana in hela hennes sortiment där. Perfekta julklapparna till en tjej du tycker om. Eller en hund ;-) Klicka dig vidare här.
Viken produkt är din favorit?


 

 

LV-gänget rocks!

 

Jag sov länge. Längre än jag planerat. Men sen var det ganska skönt att sätta på sig fejset och sina finaste kläder och bege sig till LV-gängets julfirande. Vårt gäng bildades en midsommar för typ 5-6 år sen när kompisar fick ta med sig kompisar och kompisars kompisar till midsommarfirande i Rålis (detta var innan jag flyttade till stan). Några av de tappra själarna som var där den dan bildade ett gäng. Gänget har utökats med en flickvän, och tre barn, och nu var det dags för ännu en pojkvän att introduceras. Han iklädde sig rollen som julklappslekledare och får härmed min "godkänt" stämpel ;-)

PS: Nya lokan med äpple och kanel var god!

Förspel på bästa sändningstid!

Jag blir helt fnittrig. Jag kisar. Måste byta kanal. Det här är verkligen så äkta. Och så intimt. Förspel på hög nivå!!!

Ännu ett läkarbesök from hell

Jag bröt ihop igår.
Jag insåg det jag känt på mig hela tiden - min husläkare hade inte alls skrivit det jag bett om i remissen. Husläkaren hade skrivit att min PCO och D-vitaminbrist skulle utredas.
Jag VET redan att jag har båda! No, news for me.
Men det gjorde att jag hamnade på benskörhetsavdelningen! BENSKÖRHETSAVDELNINGEN!?! Har det blivit nåt jävla missförstånd för nu är jag jävligt SKÖR! När jag ringde och mailade för att fråga om jag verkligen hamnat rätt övertalade de mig att jag skulle få hjälp där för att läkaren var så kunnig.

Hur börjar besöket?
När jag säger att jag är där för att jag är utmattad och trött och hen säger att det kan hen inte hjälpa mig med, utan det hen kan hjälpa mig med min pco och d-vitamin bryter jag ihop. Vi kan väl säga att läkaren hade... eh... noll procents förståelse för det. Mellan tårarna får jag fram att det inte hade något med hen att göra men att jag mår så dåligt och inte får hjälp. Hen fortsätter ställa frågor till mig som tillslut helt tappat talförmågan av CHOCK.

Jag erkänner att mitt kroppsspråk måste ha skrikit att hela mitt inre SKREK i ren panik! Jag kände att jag höll på att få en panikångestattack. Jag blev fientligt inställd till hela situationen... och till hens bemötande av mig. För återigen ville en läkare inte lyssna på mig utan dömde ut mig på förhand. ”Här är det jag som ställer frågorna”. Jaha? Antagligen för att hen inte hade några svar?

Husläkaren har tydligen skrivit i remissen att jag haft en ätstörning. Då är man dömd. Direkt. Det finns typ ingen som tror att en tjock människa inte hetsäter all day long. Att jag försökte förklara att jag HAR HAFT en ätstörning, gått i behandlingar för det för flera år sen, men nu är så trött-att-jag-inte-orkar-äta gick inte in.

Jag sitter där och säger att jag har problem med sköldkörteln, att det inte hälpt att höja levaxindosen, att jag måste ha fler vitaminbrister och vill ta fler prover för det. Men nej, hen vill remittera den tjocka tjejen till en ätstörningsbehandling där de kommer vara extra tuffa mot mig. Whatever. För de kommer ALDRIG ta emot mig i och med att jag inte har en akut ätstörningsproblematik!

Hen undrade varför jag slutat gå till Kvinnokliniken för att få hjälp med min pco där.
"Det har jag inte. Jag har inte bett att få komma hit".

Så jag stängde av.

Under besöket fick jag också ta av mig på överkroppen och läkaren synar min kropp.
”Du måste gå ner i vikt. Det är synd om dig som måste ha det så här.”
”Så här” antar jag är min överviktiga kropp? Om jag nu hade befunnit mig i den självhatsperiod jag gjorde som bulimiker och hetsätare hade ju jag gått hem och ätit och kräkts för att förtränga att någon sagt så till mig som är så ful, fet och äcklig. Nu sa jag att det inte var därför jag var där! Det gick ju inte att argumentera med hen i och med att jag ju hamnat på helt fel specialistavdelning! Men att skicka mig vidare till vanliga endokrin hade jag inte tillräckligt dåliga provsvar för att göra.

Och proverna jag tagit innan besöket då?

Sköldkörtelvärdena var bra. Men jag mår ju inte bra. Och hen verkade mest förvånad över att jag redan åt levaxin för jag antar att det inte stod i remissen att jag redan diagnostiserats.

Och D-vitaminet var lite för lågt. Det kan ju inte vara normalt när jag äter TRIPPEL DOS!!! Men istället för att försöka ta reda på varför så ifrågasatte hen varför jag åt vitaminer från hälsokosten (de jag fick utskrivet från vårdcentralen kunde jag inte äta som jordnötsallergiker). Istället ska jag få droppar. Jag frågade om dropparna skulle tas direkt i munnen eller blandas med vatten men det sa hen att jag fick kolla upp. Jag frågade om de kunde innehålla jordnötsolja men det sa hen också åt MIG att kolla upp!?! Jag ska ta om blodprov om två månader för att se om dropparna gör nån skillnad...

Jag ville få mina provsvar utskrivna men svaret blev ”Det får vi se”. Jag ifrågasatte att det för har man rätt att få det. ”Vi får se... om skrivaren fungerar”.
Självklart gick jag därifrån tomhänt!

I och med att hen hela tiden sa att hen inte kunde hjälpa mig med det JAG VILLE FÅ HJÄLP FÖR blir det ju en konflikt när hen frågar om jag har fler symptom. Eh. Ja! Och varje gång jag nämnde något sa hen att hen inte kunde göra nåt där. Så tillslut slängde fram min A4-lista med alla mina symptom för att få tyst på hen! Vi kan väl säga så pass att det INTE var uppskattat!

”Har du diarré 3-6 gånger per dag?”

”Ja.”

”Sen hur länge då?”.
”Flera månader. Ett halvår. Men jag har haft magproblem i flera år”.
”Har ingen utrett dig för det?”. ”Har de kollat gluten?”

”Nej”.
”Varför inte då?”.
”För att jag får höra att jag är överviktig. Och att överviktiga inte kan ha glutenproblem”.
Jag försökte förklara att jag typ en kvart efter jag ätit får akut måste-gå-på-toaletten-känsla. Då ville hen veta vad jag gör om det inte finns en toalett. Eh?!? Så jävla insane konversation.
”Jag. Kniper. Och. Hoppas. På. Det. Bästa”.
(och nej jag har inte bajsat på mig än)

Hen bestämde sig iaf för att låta mig ta ett prov genom dem och sedan skicka remiss till Mag&Tarmspecialist. Jag erkänner att jag är glad över det. För just glutenallergi är ju något jag velat kolla länge. För att göra det ville hen veta vilket sjukhus jag tillhör.
”Serafen”.
”Nej, vilket sjukhus har du?”.
”Eh... serafen...?”.
”Serafen är en vårdcentral. Vilket sjukhus har du?”.
”Jag. Vet. Inte.”

”Jaha, kanske det är St Göran?”.
”Kanske?”

(detta ska läsas i en nonchalant otrevlig ton som att hen pratar med en idiot... och idioten är jag!).

Så den tid jag var där fick jag bita ihop för att inte be hen dra åt helvete. Jag sa att jag måste skriva ner det hen sa för jag skulle inte komma ihåg det annars i och med att jag är trött och förvirrad... tror ni att hen pausade?

Så hur avslutades det hela då?
”Jag bokar in dig på återbesök i februari. Jag tycker inte att du ska sjukskrivas.”
”Nä, men jag är så utmattad och trött just nu att jag inte klarar av mitt arbete. Min chef tycker att jag ska sjukskrivas. Arbetsförmedlingen tycker jag ska sjukskrivas.”

”Gå ner halvtid då?”
”Jag arbetstränar som sagt HALVTID och jag orkar knappt med det just nu”.
”Men vad gör du då? Går hem och sover eller?”
”Ja. Precis.”

Jag gick utanför avdelningens dörrar och sedan brast det. Stod i ett hörn på sjukhuset och stortjöt och undrade hur jag hade hamnat i en sån situation... igen! Varför vill ingen hjälpa mig? Varför hör inte läkare vad jag säger? Varför ser de bara en tjockis och dömer ut mig? Det är INTE normalt att vara dödstrött 24-7! Att vara konstant yr med känslan av att gå på moln... but not in the frickin happy way!

Kort om läkarbesöket :-(

Innan mitt läkarbesök slängde jag ut mig en önskan om lite fredagsflum i form av tyst minut style. Kan vi prova att ni klockan 11 skänker mig lite extra kärlek i form av tanken "Låt Frida få hjälp och låt Frida bli frisk".

Trots all kärlek, tankar och pepp gick läkarbesöket åt helvete. Har börjat skriva ner allt som hände (dvs alla käftsmällar jag fick) men orkar inte skriva klart det idag. Hjärnan är för luddig. Jag för arg och ledsen.

Kan kort säga att jag fått remiss till benskörhetsmottagningen som skulle utreda min pco och d-vitaminbrist. Say what??? Dvs, jag VET redan att jag lider av båda.
 Sedan blev det klassiska överviktskortet. Det är tydligen synd om mig som måste ha det så här. Och med det menade hon inte mitt utmattningstillstånd (det var hon inte intresserad av att utreda)... utan hur min kropp såg ut.




Så jag bröt ihop.
Tog mig upp.
Igen.
Försöker komma på plan B.
Eller  är jag uppe i resverplan K? Q?

En liten räddare i nöden kan vara att mamsen ringde på kvällen med förslaget att jag kunde ta över hennes läkartid på tisdag. Hon skulle till en ny läkare för sina sköldkörtelbesvär och i och med att hennes problem inte är lika akuta som mina så ville hon att jag tog den (om det nu går). Då började jag böla lite igen. Godheten alltså.

Kram och tack för att ni finns och orkar bry er